Bus eller godis?

Allhelgonahelg. Det är ett bra tillfälle att tänka på dem som kommit före oss, och som gått vidare utan oss som blev kvar. Men det är också ett tillfälle för oss alla att tänka på varandra, och på att i livet behandla våra medmänniskor så att vi inte ångrar våra tankar, ord och gärningar när de och vi själva är borta.

För nog finns det en och annan medmänniska som vi någon gång behandlat på ett sätt som vi i efterhand ångrar. Inte minst i det politiska samtalet blir det ibland ett och annat förfluget ord som är svårt att ta tillbaka. Helgen som står framför oss är ett bra tillfälle att tänka även på det.

Omtanke om andra människor är alltid en personlig handling. Jag har en stark tilltro till välfärdsstaten och är övertygad om att den modell vi valt i vårt land är överlägsen på många områden för att organisera sådant som vi behöver göra tillsammans. Det är rent av själva definitionen på ett samhälle. Men jag tror aldrig någonsin att de gemensamma, skattefinansierade samhällsfunktionerna kan ersätta den personliga omtanken.

Där, och inte i skattetabeller eller ens i politiska beslut, ligger den viktiga ideologiska skillnaden mellan vänster och höger. Man är inte god för att man höjer skatten. Man är heller inte god bara för att man använder skattemedel för att utjämna skillnader eller ge medmänniskor ett bättre liv. Den personliga godheten kan aldrig ligga i att genom kollektiva beslut ta del av andras insatser för att döva det egna samvetet.

Sverige är, och ska vara, ett välfärdssamhälle. Vi ska bygga gemensamma institutioner med gemensamma krafter, och vi beskattar varandra för att bära de gemensamma bördorna. Men den dag då vi tror att vi kan klara vårt samvete genom att vrida lite på skattesatsen - den dagen är vi riktigt illa ute!

Men det finns politiska beslut som kan bidra. Staten kan göra det som många organisationer också insett. Staten kan hjälpa människor att hjälpa. Staten kan understödja det personliga ansvaret genom att göra det lite lättare att skänka. Det gjorde staten under den förra regeringen, och det har spelat stor roll för många organisationer som arbetar med att hjälpa utsatta människor.

Jag tänker fortsätta att ta ett personligt ansvar för behövande medmänniskor. Jag väljer själv formen för att göra det, och gör det för att jag vill en annan människa väl - inte för att "döva samvetet". Därför tror jag på den enskilda, personliga handlingen som grund för att vi människor ska forma ett bättre samhälle tillsammans. Därför misstror jag också den som hånar dem som tror på den personliga insatsen. Måste vänsterns argument för välfärden bygga på misstro emot andra människor?

Trevlig helg, allihopa. Halloween må vara en högtid som är till för att skrämmas och hota för att få gåvor. Allhelgonahelgen, oavsett om man är kristen eller inte, passar däremot bra för att tänka på sina medmänniskor.

Årets sågning

Remisskonferensen jag skrev om i föregående inlägg är nu genomförd. Det blev en sällan skådad sågning av "samarbetsregeringen". Myndigheter, landsting och organisationer av olika slag hade rader av mycket kritiska synpunkter på allt från motiven till lagändring, över den rättsliga hanteringen och beredningsprocessen till synpunkter på ekonomiska konsekvenser och följder för vårdens kvalitet och patienternas upplevelser.

Kritiken kom inte bara från politiskt väntat håll. Bland det vassaste kritikerna fanns två av regeringens egna expertmyndigheter, Konkurrensverket och Myndigheten för Vårdanalys. Även flertalet fackliga organisationer, som Läkarförbundet och Vårdförbundet, riktade svidande kritik både emot formen för införandet och för konsekvenserna.

Fanns det då ingen som gillade "samarbetsregeringens" förslag?

Jodå.

Det fanns tjänstemän från tre andra S-styrda landsting som pliktskyldigt läste upp redogörelser för vad som tyckts på hemmaplan. Dessutom en, säger en, socialdemokratisk politiker, nämligen "vår egen" Vivianne Macdisi. Heder åt Vivianne som följde med och redovisade den hittillsvarande oppositionens (och blivande majoritetens) synpunkter. Övriga representerade S-styrda landsting skickade alltså tjänstemän, möjligen i någon missriktad ambition att "avpolitisera" berömmet för regeringen.

Ja, i sanningens namn fanns ännu en förespråkare för lagförslaget. Nämligen Kommunalarbetarförbundet, som gjorde sin plikt emot familjen och tyckte att regeringens förslag var ganska bra. Men några mer detaljerade motiv till detta ställningstagande lämnades inte.
Det blev en pinsam eftermiddag för regeringen, dess supportrar i S-leden och dess sjukvårdsminister Gabriel Wikström.

Eller en dag på jobbet, om man så vill.

Under radarn

Är strax på väg till Stockholm för remisskonferens om regeringens förslag om att avskaffa en viktig del av likvärdigheter i svensk sjukvård. Alliansen införde 2008 ett vårdvalssystem, där varje landsting självt kan utforma själva innehållet, men vårdvalssystemet är obligatoriskt. Det har lett till att förutsättningarna blir mer likartade över landet - något som de flesta medborgare klart efterfrågar.
Några andra motiv än rent ideologiska för regeringens ändring är svåra att se. Man påstår visserligen att man vill stärka det kommunala självstyret - men i så fall kan man ju lika gärna skriva om hela hälso- och sjukvårdslagen.
Men det märks att regeringen även i detta fall är något skamsen över sin egen politik. Lagändringen smygs igenom på kortast möjliga tid, utan realistiska möjligheter till debatt och prövning av olika argument. En promemoria skickades från socialdepartementet den 10 oktober. Svar på remissen skall vara inne idag, knappt tre veckor senare. detta sker dessutom mitt i den tid då de flesta landsting (till exempel vårt) knappt ens hunnit formulera politiken och organisationen inför den mandatperiod som kommer.
Det politiska hantverket kring lagändringen om vårdvalet är alltså rent ut sagt bedrövligt ur demokratisk synvinkel - och blir inte bättre av att flera tunga instanser inte ens tillfrågats om ett remissvar.
Från Alliansen i vårt landsting, som fortfarande har ansvar för att forma landstingets remissvar, är vi glasklara i vår kritik av lagändringen. Den är ett hastverk som borde får en seriös prövning och föregås av ordentlig politisk debatt. Den politiska oppositionen, som ännu inte lyckats samla sig till att forma en politik för de kommande fyra åren, är i alla fall över ens om att lagen ska ändras. det banar nämligen väg för dem att avskaffa vårdvalet i vårt län. Visserligen åkte man runt i valrörelsen och påstod att det inte skulle ske. Men det var före valet.
Regeringen är uppenbart medveten om sin egen impopularitet. Därför smyger man igenom lagändringar som kommer att försämra primärvården i landet. Och man gör det snabbt, diskret och utan ordentlig debatt.

Kunskapsstyrning

En brännande fråga i landstingspolitiken de senaste åren har varit invånarnas ökade möjligheter att välja vårdcentral. Det är en reform som blivit en succé, men som nu hotas av den nya majoriteten i landstinget. De rödgröna partierna har stenhårt drivit att de tycker att den modell som Alliansen sjösatte för fem år sedan är dålig och bör avskaffas.

Frågan är bara om oppositionen vet vad de pratar om. En intervju i Radío Uppland ger anledning att undra.

När en fristående vårdgivare vill etablera en vårdcentral i Uppsala län, är första steget att kontakta landstinget och söka auktorisation. Landstinget kontrollerar den tänkta vårdgivaren för att säkerställa att förutsättningarna för att driva verksamheten är tillräckliga. Den som fyller dessa krav blir auktoriserad. Därefter måste alla vårdcentraler, privata som offentliga, följa de ganska detaljerade regelböcker som är själva kravspecifikationen för den verksamhet som ska bedrivas. De vårdgivare som inte klarar att fylla regelböckernas krav blir av med sin auktorisation.

Uppföljningen av att regelböckerna följs sker regelbundet och har flera gånger de senaste åren lett till olika krav på åtgärder. Den medicinska revisionen har således skärpts väsentligt. Så sent som i förra veckan fick en vårdcentral anmärkning och krav på att rätta till brister.

Med generell auktorisation och uppföljning av regelböcker, så finns också grunden för avtalsförhållandet mellan landstinget och den enskilda vårdgivaren. Några fyraåriga civilrättsliga avtal existerar över huvudtaget inte inom vårdvalet. I själva verket var en idé med vårdvalet att komma bort från den dåliga ordning som blir följden av att göra en upphandling som parterna sedan är bundna av i flera år framåt.

Vårdvalet, auktorisationen och den förstärkta medicinska revisionen har skapat en bättre ordning i vårt landsting och varit starkt bidragande till att inte bara valfriheten, utan också kvalitén och ekonomin, har blivit mycket bättre i primärvården.

Det är alltså helt fel att påstå att de privata vårdgivarnas uppdrag bygger på civilrättsliga avtal som löper i flera år. Och det är mycket allvarligt att grunda sin kritik emot vårdvalet på en så ytterligt bristande sakkunskap om hur det faktiskt fungerar.

Det är också anmärkningsvärt att de rödgröna, som själva är med och deltar i uppföljningen inte har bättre kännedom om hur uppföljningen av privata vårdgivare går till.

Jag hoppas att de rödgröna partierna sätter sig in bättre i olika förhållanden innan de ger sig till att genomföra förändringar. Att ha en politisk vilja att förändra är en sak. Att inte veta hur saker fungerar i verkligheten är något helt annat.

Att varken vilja eller kunna

Idag skriver jag i UNT om några av de viktiga reformer som genomförts i vårt landsting de senaste åtta åren. Vi gjorde mycket under tiden i majoritet, men vi hade också idéer om vad som behöver göras för att bygga vidare på framtidens sjukvård. Det finns många brister kvar att åtgärda, men vi lade en stabil grund. Vi är stolta över det vi gjort, men vi är inte nöjda och hade kunnat göra mer - om vi hade fått fortsatt förtroende.

Reformer kräver nytänkande, idéer och kraft att genomföra det man vill. Det har Alliansen. Det majoritet som nu tillträder har det inte.

På måndag sammanträder den avgående landstingsstyrelsen. Ett ärende på dagordningen är landstingets budget för kommande år, som sedan ska fastställas av nyvalda fullmäktige den 19 november. En handlingskraftig majoritet med idéer för framtiden borde naturligtvis med stor iver vilja lägga fram sina lösningar på landstingets problem, sina visioner för bättre vård och kollektivtrafik och sina planer för att stärka vårt län och trygga jobben och ekonomin.

Men den tillträdande majoriteten har ingen budget. Idéerna, lösningarna och planerna är inte färdiga för beslut - om de ens existerar. Trots att en månad gått sedan valet kan man inte med ett ord berätta vad man vill.

Det har hänt mycket i vårt landsting de senaste åtta åren, inte minst när det gäller att få ordning på ekonomi, styrning och budgetprocesser. Men ordningen blir aldrig bättre än den som har ansvar för att beslut ska formuleras och klubbas i politiska organ. Varje år sedan 2006 har detta skett i god ordning, med god framförhållning och korrekta processer.

Men så blir det inte i år. En ny, rödgrön majoritet har inte ens klarat av att i tid få fram landstingets viktigaste politiska styrdokument. Det är ett mycket illavarslande tecken.

Att stå sitt kast

Som förtroendevald ska man stå för sina åsikter - och för sina handlingar. Den nya ordföranden i Regionstyrelsen i Västra Götaland, Johnny Magnusson, är definitivt en av dem som gör det. Läs bara den här artikeln!
Politiken innehåller alldeles för många av det som Johnny kallar för "väljarkramare" (även om uttrycket kan diskuteras). Det är väldigt enkelt att hålla med om allt möjligt, och att inta den position som både är bekvämast och - i alla fall för stunden - mest röstmaximerade.
Möjligen reagerar jag också positivt på den länkade artikeln för att jag just läst Lars Tobissons fina biografi över Gösta Bohman. Gösta var inte heller en politiker som strök medhårs. Kanske var det en bidragande orsak till att vi ökade väljarstödet kraftigt under hans år som partiledare.
Självklart ska vi som sysslar med politik lyssna till människors synpunkter. Självklart ska vi kunna ändra uppfattning, och alldeles solklart måste vi vara riktigt bra på att ta till oss vad människor har att säga. Allt det är Johnny också bra på.
Men mer än något annat tror jag politiken, och samhället, behöver politiska ledare som vågar stå för sina åsikter och handlingar. Lycka till, Johnny!

Uppdrag granskning

Jag brukar med skärpa tillbakavisa påståenden om att journalisters politiska preferenser skulle påverka deras arbete. Dagens journalister är proffs, och kan i regel skilja på det jobb de har att göra och de privata åsikter de har. Däremot har journalister en ryggmärgsreflex när det gäller att granska makt, och det är bara bra. Bra journalistik ska granska makten, och vara tuffa på att hitta brister och blottor.


Men när jag häromdagen förde ett bakgrundssamtal med en viktig aktör i våra lokala media (vem det var håller jag för mig själv) så blev jag betänksam. Vederbörande menade nämligen på fullt allvar att eftersom de tre rödgröna partierna inte pratade ihop sig före valet, så var det naturligtvis inte så enkelt att efter valet granska deras vallöften. Nu, menade denna person, måste de naturligtvis kompromissa en del för att tillsammans få ihop en gemensam politik. Och då får man ju ta hänsyn till det när man granskar dem...


Under de två föregående mandatperioderna har Alliansen granskats hårt, men sakligt och nästan alltid rättvist. Våra vallöften, särskilt de vi formulerade gemensamt, nagelfors i detalj - så detaljerat att det i något medium rent av blev en "sifferexercis" av det hela.


Det ska nu blir väldigt spännande att se hur en tillträdande majoritet, i vårt landsting och på andra håll, kommer att följas av media. Jag skriver medvetet "följas", ty någon granskning kan ju tydligen inte bli aktuell. De har ju inte lovat något, eller hur det var.


För egen del ber jag att få tacka lokala och andra medier för åtta år av gott och förtroligt samarbete - även om granskningen ibland varit hård och kanske lite jobbig. En ömsesidig respekt för varandras uppgifter och roller brukar räcka långt i förhållandet mellan politiskt förtroendevalda och massmedierna.

En vinst för välfärden

Idag har ett viktigt steg tagits i byggandet av framtidens sjukvård. Landstinget och Skanska har tecknat avtal om att bygga ett nytt hus för vård och behandling på Akademiska sjukhuset (se pressmeddelande här). Det är ett kontrakt som betyder mycket. Nya lokaler ger en modernare sjukvård, men också en bättre arbetsmiljö. Alla vinner på samarbetet mellan offentligt och privat.


Det är inte heller någon som ifrågasätter att en privat entreprenör bygger huset. I det här fallet går det alltså utmärkt att göra vinst på skattepengar. Hur mycket Skanska tjänar på att bygga huset har jag inte en aning om, och det är inte en fråga som någon ställer. Skanska vann en upphandling, konstigare än så är det inte.


Det finns många andra företag som tjänar pengar på skattefinansierad välfärd. Landstinget lägger miljarder varje år på byggnader, läkemedel, medicinteknisk utrustning, förbrukningsmateriel, mat, transporter och tjänster. Ingen ifrågasätter någonsin att allt detta produceras och utförs av privata företag.


Utom när det gäller själva vården.


Många tiotals miljoner av de miljarder som landstinget lägger på allt från betong till blöjor blir vinst i aktieägarnas fickor. Men det som läggs på att vårda patienter betraktas av någon anledning som suspekt och får inte leda till några överskott för den som driver en vårdcentral eller BVC.


I mina ögon är det inget annat än ren dubbelmoral, och de som pratar om privata vårdgivare som snikna vinstjägare borde rent ut sagt skämmas - eller i alla fall ge en saklig förklaring till skillnaden mellan ett företag som bygger hus och ett företag som bygger relationer till patienter.


Bägge företagen behövs nämligen för att landstinget ska kunna ge service och omsorg till människor som behöver det. Jag är stolt över de företag som landstinget har ett väl fungerande samarbete med. Så länge de levererar de produkter och tjänster som landstinget efterfrågar, till den kvalitet landstinget kräver, så är de välkomna att vara en del av den service vi ger till invånarna i länet.


Tack för att ni finns. Tack för att ni levererar. Och tack för att ni har stabila finanser. Lycka till.

Rim-ligt ansvar

Underbara kåsören Jacke Sjödin i UNT har fått mig att forma en skaldad replik i konditor Ofvandahls anda.

Om du vill bli nåt i stil med minister

Får du aldrig ha haft några fel eller brister

Du får aldrig ha råkat i det minsta klister

Eller varit den som orsakat tvister

I alla lägen ska du vara sinister

Inte uppfattas som stöddig magister

Kunna umgås med fulla och med nykterister

Och vänligt kunna tala till aktivister

Man kan ju tro att det enbart trist är

Ändå vill vi smaka ur maktens kanister

Och ta med jämnmod att vi kallas ligister

Av folk som tro vi på grönaste kvist är

Det kan ju bero på att samhällets brister

Och kampen mot alla sorts otäcka –ister

Är det som gör att vi ibland utbrister

VI GÖR VÅRT BÄSTA, VI SAMHÄLLSBYGGARTISTER!

En nionde budget

Idag sammanträdde landstingsstyrelsens arbetsutskott för att bereda ärenden till mandatperiodens sista sammanträde med landstingsstyrelsen. På dagordningen fanns bland annat ett av årets viktigaste ärenden: budget och skattesats för det kommande året.

Eftersom valet gav en förändrad majoritet, så var vi i den avgående alliansmajoriteten självklart beredda att låta de rödgröna partierna presentera en annan budget. Men det blev inte så mycket av med den saken. Vid dagens möte fanns bara Alliansens budget att ta ställning till, och då är det ju inte  så mycket att göra. Respekt för demokratiska spelregler handlar inte bara om att respektera majoritetsförhållanden, utan också om ordning och reda i beslutsfattandet.

Kanske kommer ett annat budgetförslag inför fullmäktige i november, men tills vidare ser det ut som om även 2015 blir ett år då det är Alliansens politik som gäller för vårt landsting. Det gäller i så fall inte bara ekonomi och skattesats, utan också sådant som skrivningar om valfrihet och mångfald, satsningar på forskning, arbete med personalfrågor och fortsatt utveckling av kollektivtrafiken.

Jag är stolt över det vi i Alliansen uträttat under åtta år - men aldrig kunde jag ana att en nionde budget skulle bli resultatet av... ja, av vad det nu är.

I majoritet behövs handlingskraft för att få något att hända. Och i opposition...? Tja, det verkar behövas en del handlingskraft även då. Det är bara att önska dem som ska driva landstinget vidare lycka till.

Fortsättning följer

Tre veckor har gått sedan valet.

Även om resultatet inte blev någon jordskredsseger, så är den ändrade inriktningen tydlig. En ny regering har vi redan fått, och nu väntar både kommuner och landsting på klara besked om framtiden.

För egen del har jag aviserat min avgång, men har dagliga kontakter med människor i alla möjliga sammanhang. Av dessa kontakter kan man utläsa en gemensam nämnare.

Den gemensamma nämnaren är oro och oklarhet över vad som kommer att hända. Bristen på besked om vad den nya majoriteten vill, och hur de vill att det ska göras, är påtaglig.

Ledarskap handlar om tydlighet. En politiskt styrd organisation är inget undantag.

2006 vann Alliansen valet för första gången på tolv år i vårt landsting. Redan veckan efter valet kunde vi ge besked om flera viktiga frågor, och ganska snart efter valet kunde vi också presentera en ny organisation.

Något motsvarande har vi ännu inte ens sett början av från den politiska majoritet som ska ta över. Det innebär att landstingets anställda svävar i total okunnighet om hur de närmaste åren kommer att gestalta sig. Det enda beskedet våra medarbetare fått är att den nya majoriteten inte tyckte att den gamla majoriteten gjorde något särskilt bra arbete. Jag är ledsen, men det är en retorik som fungerar i en valrörelse men inte om man vill ta politiskt ansvar.

De tre partier som nu ska ta över det politiska ansvaret gick till val på tre helt olika, ibland motsägelsefulla, politiska program. Det enda svar som nu finns att ge om vårt landstings politiska framtid är : vi förhandlar.

Så kan man inte agera om man vill ta politiskt ansvar. Man måste vara förberedd, veta vad man vill och framför allt ha en idé om hur man vill göra det.

Nu finns det tills vidare bara ett besked till landstingets anställda och till invånarna i länet.

Vi får se hur det blir. Ni får vänta tills majoriteten har pratat färdigt. Sedan blir det som det blir.

Det är inget bra ledarskap och ingen bra start för landstingets nya politiska ledning.

Fortsättning följer.

Vi får se

Den nya regeringen är utsedd, och regeringsförklaringen är avgiven. Nu är tillfälle att börja granska det som blir följden. det ska vi som hoppades på en annan regering, och en annan politisk inriktning, göra seriöst och drivande.


Under de åtta år som gått har det inte varit någon hejd på allt elände som Sverige drabbats av - om man ska tro den bild som oppositionen velat sätta. Jag tror inte att det är ett fruktbart sätt att driva oppositionspolitik på, och det var knappast därför som Alliansen förlorade valet.


Vi som nu är i opposition ska ha en frimodigare och frejdigare syn på de som har blivit makthavare - men vi ska granska dem, ge kritik när det är motiverat och beröm när det är berättigat. Så tror jag man återvinner förtroende, och lägger grunden för en annan politisk inriktning efter 2018 års val.


Jag vill gratulera två personliga vänner i den nya regeringen.


Ardalan Shekarabi är från Knivsta och har en lång bakgrund i politiken. Jag vet att han brinner för att reformera den offentliga upphandlingen och hoppas att han kan göra avtryck i den politiska vardagen på alla nivåer.


Jag har haft nöjet att samarbeta med Helene Hellmark Knutsson i Mälardalsrådets presidium de senaste fyra åren. Vi har haft ett gott och nära samarbete för Stockholm-Mälarregionens bästa. Självklart hoppas jag att hon tar med sig detta goda samarbete in i sitt uppdrag som minister för högre utbildning och forskning. Även om jag lämnar mitt uppdrag, så vill jag hälsa henne varmt välkommen till Uppsala vid första bästa tillfälle!

Omstart

Det har gått nästan tre veckor sedan jag bloggade senast, och ett val har passerat på vägen. Givetvis är jag besviken över valresultatet, men det är inget att stanna vid allt för länge. Politiken går vidare, om än i nya roller. Jag har också fått förtroendet att ansvara för utvärderingen av moderaternas valrörelse i länet. Det är ett uppdrag som ska bli riktigt intressant.


Att jag lämnar uppdraget som ordförande i landstingsstyrelsen, och rollen som gruppledare för moderaterna, innebär inte att jag slutar vara intresserad av politik. Däremot ger det tillfälle att hitta nya former för engagemanget. Intresset för politik finns kvar, och kommer nog aldrig att upphöra.


Den här bloggen kommer till exempel att leva vidare, men nu mer med inriktning på funderingar om politik i största allmänhet. Fortsätt gärna att följa mig!

Inte ett problem

Sedan 2006 och fram till i år har landstingets soliditet (långsiktiga betalningsförmåga) stärkts med drygt en miljard. Sedan dess har landstinget gjort en stor fastighetsaffär (försäljningen av Ulleråker) stärkte landstingets kassa ytterligare.

Landstinget har också gjort positiva resultat enligt balanskravet varje år då Alliansen styrt.

Det innebär att landstinget ekonomi är starkare och tryggare än någonsin. Det innebär också att vi kan genomföra landstingets största investeringsprogram någonsin, Framtidens Akademiska, utan att behöva låna en enda krona.

Däremot pågår ett dagligt arbete med att anpassa landstingets kostnader till det utrymme som ekonomin tillåter. Det är en ständig, daglig, kamp för att hitta kloka sätt använda pengarna för att kunna ge så många som möjligt så mycket vård, trafik och kultur som möjligt.

Därmed finns heller inga skäl till några "panikbesbaringar" av det slag som med jämna mellanrum tidigare varit nödvändiga i vårt landsting. Det hade kanske varit bra om det framgått av Radio Upplands rapportering.

Ett akut problem

Baåde Radio Uppland och UNT berättar idag om hur Alliansen hållit sina vallöften. Det ser ganska bra ut. De allra flesta av de löften vi gav väljarna i förra valet har uppfyllts - på ett eller annat sätt.


Det som är intressant är att det löfte som Alliansen har lagt mest energi på, är det som är längst ifrån att uppfyllas. Det är väntetiderna till akutmottagningen på Akademiska sjukhuset. Där måste vi bli ännu bättre och göra ännu mer.


En hel del har hänt: utökade öppettider och drop-in på vårdcentraler, mobila team som gör hembesök, en mellanvårdsavdelning på Kronparken, ökat uppdrag för 1177/sjukvårdsrådgivningen, och en del annat.


Akutmottagningen är och förblir en svår utmaning för sjukvården. Många söker sig till akuten när man vill komma i kontakt med vården, även om det finns alternativ. Därför måste vi arbeta mer med att hitta sätt att hjälpa människor att finna den rätta vägen in i sjukvården.

Det där med välfärd och vinst

Vi tar det från början. Det finns inte många som tycker att "oskäliga vinster" ska kunna plockas ut ur företag som sysslar med vård, omsorg eller utbildning. Det är egentligen inte vad debatten handlar om.


Däremot är frågan om det ska kunna finnas vinstdrivande företag i dessa branscher överhuvudtaget, och hur de i så fall ska kunna etablera sig. den frågan är mer relevant - och mer laddad. För på den ena sidan står de som inte kan prata om företag i välfärdssektorn utan att börja med att lista alla tänkbara undantag, reservationer avarter och ursäkter för att säga nej. På den andra sidan står vi som tycker att skattepengar självklart ska användas klokt (för annars kommer Martin Borgs), men att det naturligtvis inkluderar att företag kan erbjuda sina välfärdstjänster. På rimliga villkor. Och med bra uppföljning och kontroll.


Idag har vi moderater i Uppsala län berättar om varför vi tycker det är viktigt att skapa möjligheter för företagande i välfärden. Vi har visat de goda effekter som fristående verksamheter har haft på vården, omsorgen och skolan. Vi har också påpekat de risker som finns med en politisk majoritet som har en annan agenda i dessa frågor. Vi tror helt enkelt på företagande i välfärden. Alla politiska alternativ gör inte det.


Samtidigt väcker oviljan och motståndet emot företagande i välfärden andra frågor.


Jag kommer just från ett styrelsemöte i STUNS. Ett av ämnena för dagen var hur vi kan stärka företagandet inom Life Science i Uppsala län. det är en sektor inom näringslivet som är helt beroende av offentligt finansierad verksamhet, inte minst läkemedel men också medicinteknik och bioteknik.


Ingen ifrågasätter företagandet i dessa branscher. Inte nog med att bra ekonomiska resultat och god avkastning uppmuntras; det ses som helt naturligt att hårt arbete under många år ska kunna premieras med möjligheten att sälja ett lönsamt och växande företag vid en lämplig tidpunkt.


Vad jag vet är det alltså ingen, inte ens Vänsterpartiet, som missunnar företagare och investerare i Life Science en hacka.


Det reser en fråga som jag gärna skulle vilja ha ett vettigt svar på.


Varför är det inte bara OK, utan närmast ett hjältedåd, att bli rik på Life Science men inte på vård eller omvårdnad?


Varför är det OK för en högutbildad doktor i medicin, farmaci eller bioteknologi att bli stenrik på sitt företagande, när det inte är OK för den som är sjuksköterska, undersköterska eller läkare i allmänmedicin?


Det skulle vara intressant att få veta det.

Dålig koll

Socialdemokraternas Börje Wennberg fortsätter att försöka måla ut landstingets ekonomi som sämre än vad den är. Sanningen är att
- landstinget haft positiva resultat varje år sedan 2006
- den långsiktiga betalningsförmågan, soliditeten, ökat med mer än 30 procent
- vi nu bygger Framtidens Akademiska utan att låna en krona
- satsar mer på sjukvård än någonsin tack vare kraftigt ökade skatteintäkter


Wennberg brukar säga sig vara oroad över landstingets kostnadsutveckling. Samtidigt innehåller det socialdemokratiska alternativet till budget för landstinget sida upp och sida ner med nya, kostnadsdrivande förslag. Ofta har dessa förslag liten eller ingen positiv påverkan på befolkningens hälsa. men de låter bra tills man tittar på finansieringen. Det är saker som gratis hälsokontroller för friska äldre, gratis besök på barnakuten (man kan gå till vårdcentralen eller ringa 1177 och få hjälp kostnadsfritt), inrättande av äldrevårdcentraler (med oklart uppdrag om man jämför med primärvårdens nuvarande uppdrag; vi tycker att alla vårdcentraler ska vara till för de äldre), mer pengar till Akademiska sjukhuset (som fått 2 miljarder i ökat anslag sedan 2007 och 190 miljoner extra så sent som i år).


Hittills har socialdemokraterna påstått att detta skulle gå att finansiera genom någon sort oklara dynamiska effekter och ett vallöfte från en ännu inte utsedd regering. Det socialdemokratiska alternativet till budget för landstinget är så illa underbyggt att landstingsfullmäktiges ordförande Lennart Hedquist vid budgetfullmäktige i juni stilla undrade om S budgetalternativ ens var lagenligt, eftersom det inte är balanserat.


Börje Wennberg har länge gjort allt för att mörka socialdemokraternas ekonomiska politik. I går fick vi någon sorts, om än aningen oklart, besked. För att finansiera alla sina vallöften finns planer på en skattehöjning. Före valet vill man inte berätta när, och med hur mycket, skatten skulle höjas. Börje Wennberg, som sitter med i alla politiska organ där ekonomiska beslut fattas och är arvoderad på heltid för att syssla med just detta, säger sig nämligen inte ha koll på landstingets ekonomi. Så förberedd är han på att ta över ansvaret för en skattefinansierad verksamhet med total omslutning på 12,5 miljarder!


Den underbalanserade budget som socialdemokraterna lade fram i juni är fortfarande allt för oklar för att vara ett stabilt underlag för landstingets verksamhet. Nu flaggar Wennberg plötsligt för en skattehöjning för att klara socialdemokraterna ur budgetknipan vid en valseger. Men vi får inte veta när, inte med hur mycket, och inte särskilt mycket om vad den ska gå till.


Det känns inte som världens mest stabila grund för styrningen av landstingets ekonomi i framtiden.

Garanterad kvalitet

Jag har ägnat en stund åt att svara en av invånarna i vårt län på frågor som rör sjukvårdens kvalitetsuppföljning. Att det sker idag är intressant sammanträffande, när jag läser debattartikel i UNT av socialdemokraten Ardalan Shekarabi.


2006 fanns inte mycket av extern kvalitetsuppföljning. Landstinget drev i stort sett all verksamhet i egen regi och granskade möjligen sig själv. Socialstyrelsen och hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skötte den yttre kontroll som fanns.


Men en större öppenhet för fristående vårdgivare ökade också behovet av att säkerställa att alla som bidrar till invånarnas sjukvård redovisar vad man gör. det handlar både om pengar och om medicinsk kvalitet.


Landstinget i Uppsala län har en rad funktioner för att kontrollera ekonomi och medicinsk kvalitet, väntetider och behandlingsmetoder hos alla aktörer som bedriver sjukvård i länet. Det är bra för alla inblandade.


En viktig effekt av vårdvalet och det som brukar kallas "fri etablering"* är att den som vill vara med i systemet måste underkasta sig en kvalitetskontroll. men det räcker inte med att kontrollera kvalitet. För att kontrollen ska vara meningsfull måste det också finnas något att jämföra med. Då vet man om kvalitén är god och likvärdig, eller om det finns brister och stora skillnader.


I vårt landsting håller vården, inte minst primärvården, god kvalitet. Det vet vi eftersom vi granskar den. Särskilt glädjande är att den primärvård som landstinget bedriver i egen regi håller mycket god klass. det vet vi eftersom vi jämför den med andra vårdgivare.


Mångfalden och öppenheten höjer kvalitén.


För övrigt tycker jag att den som skriver en artikel om kvalitet bör göra en egen faktagranskning före publicering. Blöjor vägs inte för att spara pengar, och vårdköerna i vårt landsting är kortare än de varit. Det vet vi förresten numera eftersom vi... just det... mäter köerna. Sedan 2006.


*) den etablering som kallas för "fri" innebär att den som vill starta en verksamhet måste uppfylla en lång rad krav i en så kallad regelbok på mer än femtio sidor.

Ordning, reda och rätt saker

Sverige är en humanitär stormakt. Vi har råd och kompetens att kunna erbjuda bistånd till människor i nöd, oavsett var de befinner sig i världen. Vi ska vara stolta över att vi har förmågan, och vi ska ha beredskap för humanitära insatser i varje läge. Ansvaret för internationellt bistånd och för samverkan med humanitära organisationer ligger på riksdag, regering och statliga myndigheter.

Sverige har också en sjukvård i världsklass. Den vården ska vi vara rädda om, och se till så att den fungerar väl i alla lägen. Ansvaret för att forma och driva den svenska sjukvården ligger på landstingen.

Rollfördelningen mellan olika offentliga organ är viktig att hålla fast vid. Vi har sett för många exempel på offentliga aktörer som verkar tycka att de har för lite att göra.

I Uppsala län har vi många utmaningar att ta tag i när det gäller vården och kollektivtrafiken. De utmaningarna, som alltså handlar om landstingets kärnverksamhet, är alldeles tillräckliga. Ändå visar det sig finnas politiker i landstinget, som tycker att landstinget ska ta på sig statliga uppgifter.

Alliansen vill ha ordning och reda i landstingets verksamhet. Därför ägnar vi oss åt sjukvård och kollektivtrafik, och låter staten sköta det internationella biståndet.

En signal om stolthet

Idag har vi haft landstingsstyrelse. Politiska sammanträden två veckor före valet präglas av två saker. det ena är att alla förtroendevalda förutom ansvaret för att fatta kloka beslut också har en vilja att hinna träffa dem som röstar. Det andra är att...tja, det är två veckor till valet.


men viktiga beslut för landstingets verksamhet behöver fattas även mitt i en brinnande valrörelse. och de viktiga besluten kan vara både små och stora.


Ett ärende, kanske inte det allra största, handlade idag om Akademiska sjukhuset och om hur vi kan stärka sjukhusets roll i människors medvetande.


Akademiska sjukhuset är inte bara länets största sjukhus och Uppsalas största arbetsgivare. Det är också en viktig symbol för att det går väldigt bra för Uppsala. Därför spelar det roll vad sjukhuset står för på olika sätt.


När du idag besöker Akademiska sjukhuset, så hänvisas du till en numrerad ingång. Neurologin ligger i ingång 85, Thorax och medicin i ingång 50, och så vidare. Det är praktiskt, men också lite trist och ganska anonymt. Det är liksom svårt att känna pulsen stiga över ett husnummer.


Därför lade vi från Alliansen idag fram ett förslag om att se över hur vi sätter namn på hus och platser på Akademiska sjukhuset. Vi vill se om det finns möjlighet att hitta namn som kan leda till att identiteten och samhörigheten kring sjukhuset och dess verksamhet kan bli starkare.


Vi i Alliansen är stolta över Akademiska sjukhuset. Vi jobbar med att stärka sjukhusets ställning i svensk sjukvård. Översynen av namn på sjukhusets byggnader är ett exempel på det.

Rösta för förnyelse

Val vinns inte i opinionsmätningar. Val vinns på gator och torg, i samtal med väljarna. Framför allt avgörs alla val på valdagen.

Jag mötte igår en kvinna som hejdade mig på gatan. "Nu måste ni fixa det här"' sade kvinnan till mig och fortsatte: "De har ju inget nytt att komma med. Allt de pratar om är att de vill ha makten".

Så är det nog. Politik handlar om att formulera konkreta och riktiga lösningar på verkliga samhällsproblem, och det räcker inte med att formulera problemen. Att det finns saker som behöver bli bättre råder det inget tvivel om. Därför måste en handlingskraftig politisk majoritet ha konkreta åtgärder på lager för att kunna hitta fungerande lösningar.

Att Alliansen har lösningarna är tydligt. Det bästa sättet att beskriva det är att se vilka problem som har lösts under de senaste åren, och vilka problem landstinget står inför idag.

Köerna till sjukvården är kortare idag. Det beror på ökade satsningar på att korta köer, men också på att mångfalden och valfriheten ökat.

Jag sitter just nu på ett allt annat än överfullt SJ-tåg till Stockholm. På väg till tåget mötte jag passagerarna som vällde av den nya pendeln mellan Uppsala och Stockholm. Det går fler tåg än någonsin på sträckan.

För åtta år sedan var primärvården i vårt landsting sämst i landet. Idag rankas den näst bäst när vi frågar patienterna.

För bara fyra år sedan beskrevs Akademiska sjukhuset som "hotat" inför framtiden. Idag rankas Akademiska som ett av landets bästa universitetssjukhus.

När Alliansen tillträdde 2006 var landstingets byggnader i så dåligt skick att revisorerna anmärkte på säkerheten. Åtta år med rekordhöga investeringar har ändrat på den saken. Nu byggs Framtidens Akademiska för att säkra sjukhuset för de kommande femtio åren.

Inför åren som kommer är bristen på sjuksköterskor ett av sjukvårdens största problem. Vilka konkreta förslag som finns för att lösa det problemet från oppositionens sida har vi fortfarande inte fått några idéer om. Alliansen har däremot lagt fram en omfattande kompetensförsörjningsplan, en ny lönepolicy och dessutom gjort en riktad lönesatsning för att komma tillrätta med de skevheter som finns.

Människor vill ha förnyelse. Det råder ingen tvekan om den saken. Men förnyelse i politiken blir det inte automatiskt av ett maktskifte.

Rösta inte bort förnyelsen den 14 september. Återställare känns bra en liten stund. Men ganska snabbt börjar man må illa igen - har jag hört.

Hålla det man lovar

2010 gick Alliansen till val på nitton vallöften. När vi nu summerar de senaste fyra åren, så är 17 av dessa 19 helt uppfyllda. I ytterligare ett fall har vi valt en annan lösning för att uppnå det vi ville - och på en enda av nitton punkter har vi mycket kvar att göra.


Jämfört med 2010 är köerna och väntetiderna kortare, vården modernare och lättare att nå, samarbetet med kommunerna bättre och valfriheten större. Kollektivtrafiken har landets största utbud räknat per invånare, och flera nya satsningar har gjorts.


Samtidigt har vi också uppfyllt flera saker som vi inte lovade. Ekonomin är bättre, Framtidens Akademiska har börjat byggas, flera beslut har fattats för att landstinget ska bli en bättre arbetsgivare och den medicinska forskningen har gjort stora framsteg i Uppsala.


Därmed kan vi tryggt säga: Alliansen håller vad vi lovar.


Val vinns inte på det man gjort. Valet 2014 vill vi vinna på att lova saker som vi ska göra under den kommande mandatperioden. Exakt vad det innebär kommer vi att presentera inom kort. Men det vi kan säga är att vi inte ställer ut löften som bara är tomma ord. Det vi säger att vi ska göra, det genomför vi.


Så var det vallöftet som vi inte hållit; fortfarande kan ett besök på Akademiska sjukhusets akutmottagning ta mer än fyra timmar. Det är bara att erkänna, och vi ska arbeta vidare med den saken.
Men mycket har hänt. Närakuterna på Samariterhemmet har fått ökat uppdrag. Alla vårdcentraler har drop-in-tider, och flera har kvällsöppet. Det finns väl fungerande akutmottagningar även i Enköping, Östhammar och Tierp. Vården av de mest sjuka äldre och samarbetet med kommunerna har tagit stora steg. Antalet besök på Akademiska sjukhusets akutmottagning har också sjunkit något, vilket är ett viktigt steg i rätt riktning. Vi kommer att jobba vidare med att driva frågor som leder till att akutmottagningen på Akademiska blir avlastad och får bättre arbetsförhållanden.


I vården finns det alltid mer att göra. Den som tror att man kan lösa dagens problem med enkla, snabba lösningar har inte förstått att vården hela tiden utvecklas. Framtidens sjukvård kräver nytänkande och ständig nya idéer. Alliansen kommer att arbeta vidare med att utveckla framtidens sjukvård.

Riktiga satsningar

Bilden visar arbetet med en ny tunnel med dubbelspår förbi Gamla Uppsala. Så ser riktiga satsningar på infrastruktur ut. Om man vill förbättra tågtrafiken i Sverige så får man ta fram spadar och andra redskap. Att ställa sig på Centralen och hålla presskonferens kanske ser snyggt ut i en valrörelse, men det skapar inte en enda meter ny järnväg.

Under de senaste åren har resandet med järnväg ökat dramatiskt. Efter en nedgångsperiod från 50-talet fram till 80-talet, så vänder resandet uppåt. Det skedde när fler aktörer än SJ släpptes in på järnvägarna, och nya tankar gjorde att fler kunde välja tåget. Tyvärr hängde investeringarna i järnvägsnätet inte med utvecklingen under de första åren - men sedan 2006 har det gjorts mycket stora satsningar. Bara i vår del av landet finns det gott om sådana exempel.

- Dubbelspår förbi Gamla Uppsala, som bilden visar

- Dubbla spår mellan Gävle och Skutskär

- fler spår på Mälarbanan mellan Stockholm och Västerås

- Stärkt kapacitet på järnvägen mellan Uppsala och Stockholm

Ändå behövs mer, och det beror på att allt fler väljer tåget. Det beror i sin tur på att fler är med och kör tågen. Den utvecklingen hotas nu av socialdemokraternas politik.

Rösta för att vi ska se fler exempel som tunneln förbi Gamla Uppsala och lite färre partiledare som tror att man bygger järnväg genom att hålla presskonferenser. Skicka gärna ett kort till mig på andra satsningar som vi i Alliansen gör, eller borde göra, för agt stärka den svenska infrastrukturen!

Framtidens sjukvård för äldre

För ungefär ett år sedan publicerade organisationen Help Age International en undersökning där Sverige rankade som världens bästa land att leva i. Det är en bra bakgrund till ett samtal om äldres situation. Om detta debatterade partierna i landstinget igår, i regi av PRO och ABF. Det blev en intressant debatt som visade ganska tydliga skiljelinjer på några punkter mellan Alliansen och oppositionen. Läs om debatten här och här.

När det gäller hälsa och sjukvård för äldre finns ändå mycket att göra. Vi har för få geriatriker, och det behövs ett samarbete mellan sjukvården och den kommunala äldreomsorgen som gör det lättare i vardagen för människor.

Men det finns också många myter om vilka åtgärder som skulle ha den bästa effekten för äldres hälsa och välbefinnande. Därför skallar ibland ropen på "fler vårdplatser", som om det vore lösningen på alla problem.

Ibland är det faktiskt tvärt om.

Att fler blir äldre innebär inte automatiskt att alla som har nått en viss ålder därmed blir sjukare. Att vara 75 år idag är något helt annat än för trettio år sedan. Människor är aktiva längre upp i åldrarna och ställer andra och högre krav. Till det måste sjukvården anpassas. Vi gör det i vårt landsting genom fler mobila läkare, mer hembesök och mer användning av modern teknik. Det gör att de ökande resurser som läggs på vården räcker till ännu mer sjukvård för ännu fler. Det gör också att de sjukaste och mest vårdbehövande kan prioriteras.

Men det behövs också nytänkande kring de vårdplatser som faktiskt behövs. Idag inviger min kollega Anna-Karin Klomp (KD) nya mellanvårdsplatser på Kronparken i Ulleråker. Tanken med dessa platser är att göra tillvaron tryggare för dem som behvöer en god och medicinskt grundad omvårdnad utan att behöva läggas in på Akademiska sjukhuset.

Det ger två fördelar. Patienterna på Kronparken får en vård som är anpassad till deras särskilda behov. Och vårdplatserna på Akademiska kan användas för dem som behöver läggas in på ett stort universitetssjukhus. Vården blir smartare för alla, helt enkelt.

Jag är stolt över den förnyelse av vården som närvårdsplatserna innebär. det är så vi bygger framtidens sjukvård, även för äldre. det ska vi fortsätta med.

Viktigt på riktigt

I kväll är det dags för debatt. HSO, handikappföreningarnas samarbetsorgan, har bjudit in till debatt om politiken i landstinget. De vill självklart att debatten handlar om frågor som rör funktionshindrades situation - men just därför är det också viktigt att debatten handlar om alla.

Många av oss som är aktiva i politiken har lite väl lätt för att dela upp människor i grupper, i stället för att se enskilda människor och sträva efter att skapa ett samhälle för alla. Det är viktigt att tänka på inte minst när det gäller situationen för människor med funktionsskillnader, eller människor som drabbas av långvariga sjukdomar.

Men det skapar samtidigt en utmaning. Hur formar man ett samhälle för alla, samtidigt som man hittar lösningar anpassade för dem som har olika behov?

Var femte person har en funktionsnedsättning - eller funktionsskillnad som jag tycker är ett mycket bättre ord. Vi har alla saker som vi klarar mer eller mindre bra, och det kan bero på fysiska, psykiska, neuropsykiatriska eller andra orsaker. Det vi behöver göra mer av i samhället är att se till så att alla kan vara med, och att alla får plats. Där finns det mer att göra.

Handikappolitiken (för en sådan politik, finns - och behövs) kommer aldrig någonsin att bli färdig. I vårt landsting har vi kommit ganska långt med tillgänglighetsanpassning av lokaler. Men hundra procent finns helt enkelt inte. Även om vi installerar hissar i alla hus, tar bort alla trösklar och ordnar så att alla lokaler kan användas av människor med synnedsättning, så finns det ändå miljöer som någon kan uppleva som hindrande. Många olika funktionshinder (eller funktionsskillnader) ställer dessutom olika krav på fysiska miljöer - och det kan vara krav som till och med motverkar varandra.

En politik för alla får aldrig bli en politik för ingen. All politik handlar om prioriteringar, och den som inte vågar prioritera bör fundera på vad man gör i politiken. Men de prioriteringar som är avgörande för människor med funktionshinder (eller funktionsskillnader) hör till de allra svåraste att göra.

Då är det tur att det finns grundvärden att luta sig emot. Att se människan snarare än funktionshindret brukar vara ett väldigt bra steg på vägen. Och att även i den debatt om handikappolitik konstatera att politiken måste vara för alla, det brukar räcka en bit.

Kom gärna till Kungsgatan 62 i Uppsala i kväll. Om jag får råda så blir det inte en debatt för en viss grupp av människor. det blir en diskussion om hur vi gör samhället bättre. För alla.

Så stärks klinisk forskning

I onsdags publicerades en debattartikel i UNT, författad av de tre socialdemokratiska landstingsråden. Den här gången var det forskningen i landstinget som var ämnet. Artikeln mynnar ut i två skarpa förslag: att ett särskilt utskott för forskningsfrågor ska inrättas och att delade tjänster för kliniskt verksam personal ska inrättas.

Jag har redan svarat i UNT, men en liten komplettering kan ändå behövas.

Först en referens till de redan fattade besluten.

På landstingsfullmäktige den 4 februari i år (handlingarna hittar du här) fattades beslut om en ny forskningsstrategi för landstinget. Strategin innehåller totalt 39 mål och aktiviteter för att stärka den medicinska forskningen som landstinget är involverat i. En del av dessa mål är dessutom redan uppfyllda, och ännu mer arbete pågår för att utveckla strategin. Ett av dessa många mål och aktiviteter är:

Gör forskning till ett attraktivt karriärval genom ett urval av åtgärder som motsvarar de behov som forskare i olika faser av sin karriär har. En sådan åtgärd är att skapa tjänster med tid för forskning, t.ex. ST-läkartjänster med forskningsinriktning.

Tjänster som är delade mellan forskning och kliniskt arbete, så kallade 50/50-tjänster, finns också redan. De är inrättade i samverkan mellan Uppsala universitet och landstinget, och ett exempel på beslut om det finns här.

Så till inrättande av ett utskott för FoU-frågor.
På samma landstingsfullmäktige, i februari i år, behandlades organisationskommitténs slutrapport. Den innehöll också, som brukligt i vårt landsting, ett antal förslag till justeringar av den politiska organisationen inför kommande mandatperiod. Bland annat beslutades att landstingsstyrelsen inrättar ett utskott för FoU-frågor.

Därmed finns det goda skäl att fuundera över en sak.
Antingen visste de socialdemokratiska landstingsråden att deras förslag redan är beslutade. I så fall ljuger de väljarna och allmänheten rakt i ansiktet.
Eller också kände de inte till de beslut som de själva varit med om att fatta. I så fall är de ansvariga för en politisk nonchalans som borde diskvalificera dem för allt politiskt ansvarstagande.
Frågan är egentligen vilket som är värst.

Ordning och reda

en av dagens uppgifter har varit all leda sammanträde med landstingsstyrelsens finansutskott.

Finansutskottet inrättades hösten 2008. Redan då såg vi ett växande behov av en bättre politisk hantering av landstingets finansiella tillgångar, det vill säga det överskott i landstingets ekonomi som behövs för att klara framtida utmanngar.

När Alliansen vann valet 2006 fanns inget finansutskott, men det är inget som det finns skäl att klnadra de då styrande vänsterpartierna för. Landstinget hade då inga nämnvärda finansiella tillgångar att förvalta. det har landstinget idag.

tack vare ordning och reda i landstingets ekonomi under de senaste åtta åren har en reserv kunnat byggas upp för att klara framtida pensionsutfästelser för våra anställda. Dessutom finns det likvida medel som räcker till för en av Alliansens viktigaste ambitioner; att bygga Framtidens Akademiska utan att behöva låna en enda krona.

Den som står i skuld är icke fri, har någon klok människa sagt. Landstinget är i stort sett skuldfritt, förutom de pensionsutfästelser vi har till de anställda. Det bästa måttet att se styrkan i ett landstings ekonomi är att titta på den långsiktiga betalningsförmågan, soliditeten. Det här diagrammet visar hur soliditeten förbättrats sedan 2006. Att kurvan planar ut på senare år beror på att pengarna nu används till att rusta landstingets lokaler för framtiden.

Så bygger man ordning och reda i ekonomin. Det har varit ett viktigt mål för landstinget under de senaste åtta åren.

Tack för fantastiska insatser!

Idag berättar Dagens Medicin sanningen bakom "krisen på Akademiska sjukhuset". Det blev ingen katastrof på Akademiska sjukhuset. Tvärtom. Genom att tänka i nya banor och hitta nya sätt att organisera förlossningsvården har min inte bara klarat de hotande problemen med bemanning under sommaren. Det nya sättet att arbeta ger dessutom bättre möjligheter för var och en i arbetslaget att göra rätt saker.

Jag har själv ägnat tid åt att se ut hur det ser ut i den dagliga verkligheten för vården anställda. Ett av problemen - inte bara på förlossningen på Akademiska sjukhuset - är att den kompetens som finns hos många av våra högt utbildade anställda inte nyttjas på rätt sätt. Det är därför klokt att göra som man gjort på Akademiska. Genom att fördela arbetsuppgifterna bättre mellan undersköterskor, barnmorskor och läkare har arbetet flutit smidigare - och arbetssituationen blir bättre för alla inblandade.

Jag är stolt över verkamheten ppå Akademiska sjukhuset, och myckets tolt över förmågan att lösa problem som uppstår. Det bästa för sjukhuset så här i valtider är givetvis också en politisk ledning som är stolt över sjukhuset och dess verksamhet - och som har förtroende för ledningens förmåga att lösa problem som uppstår.

Ett kryss

Jag är stolt och väldigt hedrad över att ha fått förtroendet att toppa den moderata listan i valet till landstingsfullmäktige. det är andra gången mitt parti ger mig det förtroendet, och jag hoppas att det går lika bra som förra gången. Då gjorde vi moderater det bästa landstingsvalet någonsin efter att ha suttit i majoritet i fyra år.

Nu ska vi möta väljarna igen, och be om ett förnyat förtroende. Precis som mellan 2006 och 2010 har de senaste fyra åren varit intensiva. Det har hänt mycket. Så ska det vara. Vi söker inte förtroende för att vara nöjda med saker som de är, utan vill bygga en sjukvård och en kollektivtrafik för framtiden.

I andra sammanhang ska jag berätta vad vi vill göra som parti, om vi får fortsatt förtroende. Det kan du också läsa om på vår hemsida.

För min personliga del, så hoppas jag att du som vill stötta den moderata politiken i landstinget också vill ge mig ditt stöd i vårt fortsatta arbete. Vi har många goda kandidater på den moderata landstingslistan, och som förstanamn och gruppledare ser jag som en av mina viktigaste uppgifteratt stötta och coacha alla mina lagkamrater till en riktigt bra insats. Förrqa gången gick det, som sagt, rikgit bra. Nu hopaps vi alla på att uprepa succén.

Kryssa gärna någon av alla oss moderater på listan till landstingsvalet. Där finns kvinnor, män, unga, äldre, yrkesarbetande, pensionärer och stundenter. Där finns kandidater från Uppsala, Knvista, Storvreta och flera andra orter. Där finns människor med olika etnisk härkomst, och människor med många olika erfarenheter.

Jag hoppas att vi moderater får fler röster än någonsin i valet. Och jag hoppas att du kan tänka dig att kryssa mig, för att visa ditt stöd för den politik vi moderater driver i landstinget

Fördummande

I åtta år har Alliansen nu styrt Sverige. Fyra partier har på en gemensam värdegrund kunnat forma ett hållbart regeringsalternativ, och dessutom drivit igenom den politik som formats i riksdagen. Detta är en av den parlamentatiska demokratins gundpelare.

Detta kallar ett parti, som numera samlar ungefär trettio procent av rösterna, för "fördummande". Men politik handlar bland annat om att skapa regeringsdugliga koalitioner, om ett parti inte kan få förtroende hos en majoritet av befolkningen i val.

Därmed är uttrycket "fördummande" inte bara ett hån emot de partier, som Löfvén säger sig vilja söka regeringssamarbete med (fast de bestämt har sagt nej). Det är också ett hån emot de demokratiska principer som gäller i den grundlag, som det råder bred politisk enighet om.

Det är dags för Stefan Löfvén och hans parti att förstå, att om man varken kan samla mer än en tredjedel av väljarna till det egna partiet eller en majoritet genom att redovisa vilka man vill samarbeta med - då har man faktiskt inte något hållbart politiskt alternativ att redovisa för väljarna.

Alliansen har redovisat en gemensam politik. Alliansen har också visat att man kan hålla samman en koalitionsregering. Slutligen har Alliansen klarat landets ekonomi genom den västa finanskrisen på många årtionden.

Det som i det läget vore begåvat, det vore att berätta hur det poilitiska alternativet ser ut. Om det ens finns.

Överstyr

Aftobladet Katrine Kielos skriver idag en krönika som säger åtskilligt om hur valrörelsen kommer att se ut. Och varför det är viktigt att Alliansen vinner en gång till.

Kielos tar ett exempel med en kvinna från Arizona i USA. Kvinnan skulle gå på anställningsintervju, men fick i sista minuten problem, eftersom hennes barnvakt ställde in. Eftersom kvinnan desperat behövde jobbet, så fattade hon ett desperat beslut. Hon lämnade sina barn i bilen och gick på intervjun i alla fall. "Det är inte detta vi tänker på när vi hör ordet livspussel", skriver Kielos. Så sant.

Sverige är inte bara ett av världens rikaste länder, det är också ett av världens mest jämställda. Vi har en gemensam välfärd som skapat världens bästa sjukvård, världens bästa barnomsorg och en föräldraförsäkring som visserligen inte är världsbäst - men som är ett viktigt bidrag till att den generella välfärden står sig mycket väl internationellt.

Valrörelsen skulle kunna vara ett spännande samtal om hur vi utvecklar denna väl fungerande välfärd. Olika förslag skulle kunna brytas emot varandra, och med gemensam respekt prövas av de olika politiska alternativen. Men en sådan valrörelse önskar inte det parti som står Kielos nära. Det skulle nämligen innebära ett erkännande av det som partierna i Alliansen säger.

Sverige är inte ett land som håller på att gå sönder. Sverige är ett rikt land med en gemensam välfärd i världsklass. Den gemensamma välfärden ska vi värna tillsammans. Fortsättning följer.

Valfrihet ger rörlighet

Två nyhetsartiklar på senare tid har satt fart på debatten om arbetsvillkor för anställda i vården. Den ena är en artikel från Dagens Medicin om att flykten från sjuksköterskeyrket är en myt. Den andra är ett inslag i TV häromdagen som kunde tolkas som att svenska sjuksköterskor väljer att arbeta i Norge i stället för i Sverige.

Jag kan förstå den som har svårt att få de nyhetsvinklarna att gå ihop. Men om man skrapar lite på materialet så är det inte lika mystiskt längre.

Det är riktigt att många svenska sjuksköterskor skaffar sig en norsk legitimation för att kunna arbeta i Norge. Men flertalet av dem stannar inte permanent i Norge, utan åker dit under en tid för att tjäna pengar. Skälet till  att de gör det är ganska enkelt: för att de kan.

Med ökad valfrihet och mångfald har vi fått en rörligare arbetsmarknad i sjukvården. det är bra, särskilt för de anställda i vården, men också för patienter och för oss andra - som får en bättre sjukvård. För landstingen som arbetsgivare är detta en utmaning; landstingen kan inte längre hantera sina anställda som de behagar. Då röstar de med fötterna och söker arbete i Norge - eller någon annanstans.

Alltså måste landstingen, inte minst vi i vårt landsting, skärpa sig för att klara utmaningen. I det läget är det förstås glädjande att vi under 2014 har kunnat nyrekrytera många anställda i viktiga nyckelgrupper, inte minst sjuksköterskor. Nu gäller det att jobba vidare med att förbättra arbetsgivarpolitiken på alla områden: arbetsmiljö, lönebildning, utvecklingsmöjligheter och fortbildning.

Du som undrar hur det är att arbeta på Akademiska sjukhuset kan gärna titta här. Då kan du läsa vadd e som jobbar på Akademiska själva tycker som sin arbetssituation.

Vi bygger framtidens sjukvård

Vi kan vara stolta över den svenska sjukvården. Men vi kan inte luta oss tillbaka och tro att den är bra som den är. Om vi för femtio år sedan hade nöjt oss med den standard som vården då höll, så hade dagens sjukvård varit lika modern som en Volvo Amazon är idag.

Utvecklingen i sjukvården pågår inom många områden. Nya mediciner, metoder för diagnos och behandling, ändrade sätt att se på människor och organisation och tekniska innovationer är alla exempel på hur vården förändras – och förbättras. Det som är självklart idag var en utopisk dröm för bara en generation sedan. Och det vi drömmer om idag kan vara verklighet om ett årtionde.

I framtidens sjukvård är det patienten som bestämmer. Information om vården är lätt att hitta och förstå. Som patient kan man göra val och fatta egna beslut. Tekniska hjälpmedel underlättar vardagen. Mångfald och öppenhet gör det lätta för alla att hitta alternativ som passar.

Moderaterna är garanten för att vårdens förnyelse fortsätter. I Uppsala ska vi bygga Framtidens Akademiska. Vi har råd med det eftersom landstinget efter åtta år med Alliansen har god ekonomi och stabila förutsättningar. Tillsammans med andra aktörer driver vi utvecklingen framåt, för att människor ska kunna vara friska och må bra.
Fratidens sjukvård ska ha moderna arbetsgivare som ger sina medarbetare goda förutsättningar att göra ett bra jobb. En ökad mångfald av vårdgivare är bara en väg till att göra arbetet i vården mer attraktivt. Det behövs bra karriärvägar, en bra lönebildning och god arbetsmiljö. Där kan vi bli ännu bättre.

Framtidens sjukvård är ingen självklarhet. Ska vi ha råd med en sjukvård i världsklass, så behövs människor i arbete som tryggar finansieringen av välfärden. Vårdens anställda ska kunna ställa krav på en god arbetsmiljö, och det ska finnas goda möjligheter till forskning och utveckling.

Ökat förtroende

Det har gått ett par veckor sedan jag bloggade senast. Sommaren och det varma vädret har fått gå före det mesta, även om det blivit en del arbete också. En fråga som dök upp i media under sommaren handlar om vilket förtroende människor har för sjukvården. Lyckligtvis är det högt, och det har ökat under senare år.UNT skrev om detta den 7 juli (och jag har skrivit om det tidigare).

För den som läser artikeln i länken vill jag försynt påpeka att förtroendet för sjukhusvården (där vården på Akademiska är en stor del) alltså har ökat sedan 2006, då Alliansen fick väljarnas förtroende. Förtroendet är därmed högre nu, än när de rödgröna styrde.

Det intressanta är att socialdemokraten Vivianne Macdisi betraktar dagens förtroendesiffror som "ett misslyckande". Frågan man då måste ställa sig är hur pass "misslyckad" vården då var på den tid då Macdisis partikamrater styrde. Hur förtroendet utvecklats sedan dess illusreras med den här bilden. Källa är SKLs mätningar i "öppna jämförelser".

Sist men inte minst försöker (S) även i denna artikel påskina att ett maktskifte i landstinget skulle vara bra för personalpolitiken. Då kan det vara lämpligt att påminna om ett av många exempel på hur det gick till även på den tid då de rödgröna styrde. Den här artikeln är ett av flera talande exempel.

Kan doktorn komma?

Landstinget i Uppsala län har bland de lägsta kostnaderna i landet för inhyrd personal. Vi har också den fjärde högsta läkartätheten när det gäller läkare på vårdcentraler. När Dagens Nyheter granskat kostnaderna för inhyrd personal hos landstingen, så kommer alltså vårt landsting relativt väl ut.

Det två största problemen när det gäller att rekrytera personal är fortfarande specialistutbildade sjuksköterskor och - inte minst - psykiatriker. Ett av de intressanta samtal jag hade i Almedalen, med Sveriges Yngre Läkares Förening, handlade om hur vi kan göra det mer lockande och intressant för unga läkare att specialisera sig inom psykiatri.

Men debatten om kostnader för inhyrd personal är som så mycket annat dubbelbottnad. Självklart ska landstinget klara sina behov av personal med egna anställda. Men det är också bra att det det finns möjöighet att jämna ut skillnader i vårdbehov över tiden - och bra att vårdens professioner har möjligheter att välja mellan olika arbetsgivare.

I vårt landsting ska vi fortsätta arbetet med att vara en attraktiv arbetsgivare och se till så att utbildad vårdpersonal vill arbeta hos oss. Vi ska också tillsammans med universitet och högskolor se till så att tillräckligt många utbildas till läkare och sjuksköterska - och att de sedan vill stanna i yrket.

Almedalen

Almedalen är verkligen inte bara rosémingel och ytligt kindpussande. Det är inte heller bara partipolitiska utspel och tal av partiledarna. Varje dag genomförs hundratals seminarier, tusentals möten och tiotusentals kontakter mellan människor som har saker att prata med varandra om.

Jag åker till Almedalen av fyra skäl. Det första är att tala på seminiarier där jag ombetts delta. I dessa fall är jag ofta inbjuden som företrädare för vårt landsting, och det är därmed en möjlighet att berätta om vår verksamhet för andra. Det andras skälet är tillfället att underhålla och knyta nya kontakter, för att kunna utveckla landstingets verksamhet. Ett tredje skäl är att delta i samtal på olika områden, som är enkla att arrangera när många olika aktörer finns samlade på ett ställe.
Det fjärde och sista skälet är att fånga upp stämningar och på plats öra och se vad som sägs i det politiska samtalet.

Här finns mitt program för den här veckan. Utöver de programpunkter jag lagt upp här, så kommer jag att ägna tid åt enskilda möten och att lyssna till seminarier.

Måndag 30 juni

Förmiddagen
Inläsning och förberedelser av seminarier och möten

12.00-13.00
Deltar i seminarium arrangerat av Västra Götalandsregionen: Regionala eller nationella vårdvalssystem?
Plats: Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3.
http://www.almedalsveckan.info/19145

15.00-17.00
Deltar i Praktikertjänsts framtidsmöte om godpraktik i sjukvården. Hur utvecklas framtidens sjukvård?
http://www.godpraktik.se/almedalen/1

17.30-20.00
Har möten med enskilda företrädare för organisationer som är verksamma inom sjukvården.

Tisdag 1 juli

8.30-10.00
Frukostmöte med Dagens Samhälle och Telia

10.00
Träff med företag i life science-branschen för att diskutera förutsättningar för läkemedelsprövningar och klinisk forskning.

12.00
Deltar i seminarium arrangerat av Swedish Medtech: Gemensam tillgång till vårddokumentation ger bättre samverkan mellan vård och patient.
Plats: PayEx, Mellangatan 18
http://www.almedalsveckan.info/23549

Onsdag 2 juli

Ägnar eftermiddagen åt enskilda möten med aktörer i hälso- och sjukvården och life science-branschen.

16.45
Deltar i seminarium arrangerat av OneMed Sverige och Swecare: Den sjuka affären - samverkan är botemedlet.
Plats: Wisby Strand Congress & Event, Donnersgatan 2
http://www.almedalsveckan.info/20387

18.30
Siktar på att titta in en stund på Dagens Medicins mingel, där "vårdens hundra mäktigaste" presenteras.

Därefter mingel med landstingets samarbetspartner Boston Consulting Group.

Torsdag 3 juli

10.00
Mingel och förmiddagsfika med moderata landstingspolitiker
Strandgatan 17, hos vännerna Nina och Claes.
http://www.strandgatan17.se

12.00-15.00
Enskilda möten med olika aktörer inom life science för att diskutera samverkan kring innovationer och klinisk forskning.

17.00
Laddar tillsammans med moderata vänner inför statsministerns tal i Almedalen.

19.00
Statsminister Fredrik Reinfeldt talar. Veckans höjdpunkt!

Fredag 4 juli

10.30
Seminarium (ej talare) arrangerat av Boston Consulting Group om värdebaserad vård.
http://www.almedalsveckan.info/23343

Moderaterna är en frihetsrörelse

Almedalsveckan har börjat med att Stefan Löfvén lagt ut texten om sitt partis politiska linje. De stora nyheterna tycks vara att Alliansen "inte är solidarisk"och att det är dags för mindre barngrupper i förskolan. Parallellt med kommentarerna till Löfvéns tal så hörs också det numera ganska vanliga pratet om vad vi moderater är och inte är.

Moderaterna är en frihetsrörelse. Visst må vi kalla oss arbetarparti och prata om vikten av ordning och reda i ekonomin, men viktigast av allt är ändå att vi är och förblir den politiska kraft som ger människor makt över sina egna liv.

Ingen frihetsrörelse med självaktning kan kalla sig det utan att vara i takt med tiden. 2014 ställer nya krav från dem som vi talar till. De kraven skiljer sig från hur människos såg på personlig frihet och integritet, om man jämför med 1984 eller 1994.

Vi moderater måste helt enkelt vara det parti som inte bara uppfattas som det parti som står för människors personliga frihet; vi måste vara det partiet! Vi ska se till att samhället fungerar på ett sätt som underlättar för människor att fatta egna, informerade beslut om sin egen livssituation - och har förmåga att också ta ansvar för de val man gör.

Våra motståndare hånar vår politik på olika områden. Då ska vi påminna våra väljare om att motståndarna då i själva verket hånar människors vilja att bestämma över sig själva. Möjligheten att välja skola eller vårdcentral, kunna gå till apoteket på andra tider än kontorstider eller testa bilen på andra ställen än den statliga bilprovningen handlar inte om att nya företag kan starta. Det handlar om att människor ska kunna göra egna val och fatta egna beslut.

Vi moderater ska driva den utvecklingen tillsammans med vännerna i Alliansen. Vi ska bilda opinion för den och se till så att effekterna av den upplevs som positiva av människor. Att detta hånas av andra partier visar att det är en utveckling som har kraft och möjligheter. det ska vi våga ta vara på i den politiska debatten.

Här i Almedalen ska jag tala på en handfull seminarier. Seminariernas teman skiljer sig, men jag hoppas kunna väva in tankarna om oss moderater som en frihetsrörelse på dem alla - och återkomma till detta här på bloggen.

Därför är primärvården bättre idag

2012 gjorde Uppsala universitet en utvärdering av vårdvalet i primärvården i Uppsala län. Den rapport som då presenterades är intressant läsning om man vill veta hur vår primärvård har utvecklats under de senaste åtta åren. I sammanfattningen står bland annat följande.

• Generellt sett har tillgängligheten, både telefontillgänglighet och läkartillgänglighet (dvs. den tidsmässiga  tillgängligheten)  förbättrats  sedan  vårdvalet  infördes  i  Uppsala  län.  Det  finns dock  skillnader  avseende  tillgängligheten  mellan  kommunerna  i  landstinget,  även  om dessa har  minskat  under  den  undersökta  perioden.  Trots  att  läkartillgängligheten  i  landstinget  i Uppsala  län  har  ökat  under  den  undersökta  perioden  är  den  fortfarande  något  sämre  än  i övriga landet. Det är svårt att säga att ökningen i tillgänglighet enbart beror på införandet av vårdval i primärvården eftersom vårdgarantin har lagstiftats och regeringen även har betalat ut pengar till kökortning via den så kallade Kömiljarden under samma tidsperiod.
• Sedan vårdvalet infördes har valfriheten för invånarna ökat i de större tätorterna genom att fler vårdcentraler etablerats i Uppsala, Knivsta, Bålsta och Enköping. I de mindre tätorterna i Norduppland  och  i  Heby  kommun  har  valfriheten  inte  ökat,  eftersom  ingen  nyetablering skett sedan vårdvalet infördes.
• Flertalet  undersökta  kvalitetsaspekter  har  förbättrats  sedan  införandet  av  vårdval  i primärvården.  Kvaliteten  har  exempelvis  förbättrats  när  det  gäller  inrapportering  till Nationella  diabetesregistret.  Vidare  har  måluppfyllelsen  av  ett  av  två  kvalitativa antibiotikamål  förbättrats  och  kvantiteten  av  förskriven  antibiotika  har  minskat  något.  År 2011  fanns  vissa  skillnader  mellan  offentliga  och  privata  vårdcentraler  när  det  gäller  den målrelaterade  kvaliteten  som  ger  målrelaterad  ersättning,  exempelvis  andel  diagnossatta läkarbesök och dokumentation av patienternas livsvanor. 

Med andra ord: tillgängligheten har blivit bättre, valfriheten större och kvaliten har ökat i primärvården sedan vårdvalet infördes. Sedan rapporten publicerades har också en nationell patientenkät presenterats, där patienterna i Uppsala län är näst nöjdast i landet med den vård de får i primärvården.

Jag ville bara skriva och berätta det idag. Glad midsommar!

Lite olika villkor

Jag har just pratat med min (bonus)dotter Carin, som arbetar natt som undersköterska på Akademiska sjukhuset. I kväll ska hon lämna sin son hos mormor och morfar, för att sedan åka till jobbet. I morgon bitti ska sonen hämtas och sedan köras till skolan innan Carin får sin välförtjänta dygnsvila.

Hur Carin skulle få sitt livspussel att gå ihop om hon inte kunde ta bilen till jobbet och parkera till en någorlunda rimlig kostnad, det är givetvis upp till var och en att fundera över. Vad som är helt klart, det är att Carin har åtskilliga arbetskamrater som befinner sig i samma situation. De skulle hamna i en fruktansvärd situation om de inte hade tillgång till den frihet som bilen och personalparkeringen på Akademiska innebär.

Därför är det nya P-hus som nu byggs på Akademiska sjukhuset en rättvisefråga. På Ackis jobbar drygt 8000 personer, de allra flesta av dem är kvinnor. Alla bor inte på cykelavstånd från sjukhuset, och många av dem har arbetstider som gör att buss och tåg är uteslutet.

Alla som åker bil till Akademiska sjukhuset är inte, som miljöpartiets Johan Edstav sade i landstingsfullmäktige, "direktörer och överläkare som använder de här parkeringsplatserna".

Miljöpartiet vill finansiera en del av sina satsningar i landstinget på att chockhöja parkeringsavgifterna på Akademiska. Det är ett intressant förslag för att komma från ett parti som försöker framstå som feministiskt.

Direktörerna och överläkarna, oavsett kön, har nog råd att betala lite mer för att parkera på jobbet. Men hur skulle det går för Carin och andra nattarbetande, ensamstående mammor? De är, milt talat, ganska så många fler än de "direktörer och överläkare" vars tillvaro Edstav och hans landstingsgrupp verkar veta mer om.

Alliansen bygger ett parkeringshus. Vi håller parkeringskostnaden på en rimlig nivå.samtidigt har vi råd att satsa på kollektivtrafiken eftersom vi ser till att fler kan gå till jobbet - och arbeta heltid.

Bättre villkor för ensamstående mammor som jobbar i vården skapar man inte genom att chockhöja p-avgifter både för dem och för "direktörer och överläkare. Bättre villkor för välfärdens hjältar skapar man genom att öka valmöjligheterna och - framför allt - genom att se och förstå deras livssituation.

Högre skatt - eller mera skattepengar?

I den kommande valrörelsen kommer säkert "resurserna till välfärden" att bli en av de viktigaste frågorna. Utan goda skatteintäkter är det svårt att ha höga ambitioner för skolan och vården. Därför är frågor som rör kommunernas och landstingens ekonomi avgörande för verksamhetens kvalitet.

Det är lätt att tro att högre skatter automatiskt leder till mera pengar till välfärden. Men högre skatt är inte alltid samma sak som mera skatteinkomster. En snabb titt på skatteintäkterna i vårt landsting sedan 2006 säger det mesta.

2006, det sista året som de rödgröna styrde, var skatteintäkterna i vårt landsting 5 072 miljoner kronor. I år, efter sju år med Alliansen vid rodret både i regeringen och i Uppsala län, har de skatteintäkterna ökat - ja, ökat - med 49,8 procent! Skatteintäkterna 2014 beräknas uppgå till 7 599 miljoner kronor. Mer än 2,5 miljarder mera till vården och kollektivtrafiken, alltså.

Det är en ökning av skatteintäkterna som varit helt avgörande för att klara kvalitén på den verksamhet som landstinget bedriver - och ett av skälen till att landstinget både har kunnat satsa mer på vården och kollektivtrafiken och förstärka landstingets ekonomi.

I höstens val går det att rösta för en fortsättning på den politik som lett till att skatteintäkterna ökat. Det går också att rösta på det alternativ som handlar om att vi ska jobba mindre, till exempel sextimmarsdag. Då blir det mindre skatteintäkter, även om skatten på arbete höjs.

Jag är stolt över landstingets goda ekonomi, och över arbetslinjen som lett till den goda situation vi befinner oss i. Efter höstens val ska vi se till att arbeta vidare med att bygga framtidens sjukvård.

Politik på låtsas

Socialdemokraterna har gett upp. Det går inte att tolka deras förslag till budget och dagens debattartikel i UNT på något annat sätt.

Den socialdemokratiska budgeten är inte fullt finansierad. Eftersom man inte orkat forma en komplett egen politik så tvingas man ta med ett oklart löfte från den socialdemokratiska skuggbudgeten på riksnivå. Men den budgeten är inte formellt fastställd någon annanstans än i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Vad som händer med dessa pengar när de möter verkligheten i form av en riksdagsbehandling - det är helt omöjligt att veta.

Att forma politik på det sättet hör inte hemma i en seriös debatt om en budget som rör ett av välfärdens viktigaste områden och handlar om mer än åtta miljarder kronor av skattebetalarnas pengar.

Politik är inte bara retorik och debattartiklar. Politik är på allvar och handlar om att fatta riktiga och viktiga beslut varje dag. Politik handlar också om att lösa konkreta problem när de uppstår. Det har vi i Alliansen gjort i åtta år, och det är vi beredda att göra under åren som kommer.

Sommar, sommar

Idag presenteras Vårdförbundets rapport om bemanningsläget i vården under sommaren. Det är en angelägen läsning för alla berörda, som visar hur vården klarar en av sina utmaningar. Människor behöver sjukvård varje dag dygnet runt, och det gäller att kunna bemanna så att tryggheten och patientsäkerheten kan säkerställas.

Det är svårt, för även vårdens medarbetare ska kunna ta semester på sommaren. Det är inte bara reglerat i lag; de allra flesta av oss längtar nog efter vila och återhämtning när det är varmt och ljust på kvällar och nätter. Men det innebär också en balansgång för att klara av att både vara en bra arbetsgivare och att kunna ge en god vård. Och det finns mer att göra.

Alliansen har lagt mycket kraft på arbetsgivarfrågorna de senaste åren. En särskild politisk styrelse har till exempel ansvar för alla frågor som rör den dagliga produktionen av vården. Dit hör de frågor som har med löner, arbetsmiljö, organisation och arbetsvillkor att göra. En ny lönepolicy antogs också 2012 av landstingsfullmäktige, och hundratelas chefer har utbildats för att bli bättre på att lösa sina uppgifter.

Men det är som med mycket annat, att viktiga förändringar tar tid. Vi har sett en förbättring på många områden, men vi är verkligen inte nöjda. Arbetsgivarfrågor kommer att vara viktiga även i fortsättningen, och vi ska lägga mer kraft på att verkligen vara en av vårdens allra bästa arbetsgivare. Det är ett viktigt löfte från Alliansen i den kommande valrörelsen.

Ännu en pusselbit

Ett bra exempel på hur vården utvecklas i Sverige, och i vårt landsting, beskrivs i en artikel i UNT idag. Det är Skandionkliniken, som om ganska exakt ett år kommer att ta emot sina första patienter.

Skandionkliniken är ett samarbete mellan alla landsting som driver universitetssjukhus, och ska svara för all cancerbehandling som sker den den särskilda strålterapi som ges med protoner. Jag ska inte gå in på tekniken eller behandlingen - bara konstatera att det finns goda skäl för att kliniken i ett gemensamt beslut mellan de sju landstingen förlades till Uppsala. Här finns nämligen kompetens, erfarenhet, forskning och ett välfungerande universitetssjukhus med gott rykte i svensk sjukvård.

Jag har skrivit det många gånger: jag är stolt över Akademiska sjukhuset. Jag är också väl medveten om att det alltid finns mer att göra för att sjukhuset ska bli ännu bättre, och det har jag skrivit om tidigare. Men jag tycker att det är en viktig del av det politiska ansvaret att faktiskt stå upp för vårt sjukhus och därmed för den högklassiga vård som Akademiska sjukhuset bedriver.

Det är också skälet till att Alliansen nu tar krafttag för att rusta Akademiska inför framtiden. Sex miljarder ska satsas på sex år. Åtta års ansvarsfull ekonomisk förvaltning av vårt landsting har lagt grunden för den satsningen.

Akademiska sjukhuset har debatterats flitigt under våren. Men det har inte handlar så mycket om Skandionkliniken, om att väntetiderna har blivit kortare, om att Akademiska rankas som ett av de främsta universitetssjukhusen eller om att patienternas förtroende för vården på sjukhus har stigit i vårt län.

Det är nämligen inte en bild som den politiska oppositionen är intresserade av att sätta. 

I stället har man ägnat sin kraft åt formfrågor, åt att ifrågasätta förutsättningarna att forma Framtidens Akademiska, åt formfrågor i landstingets redovisning, åt att skapa en bild av "kris i vården" och sist men inte minst åt att blunda för att väntetiderna och köerna faktiskt blir kortare.

Jag är stolt över vårt landsting. Jag är stolt över Akademiska sjukhuset, och över att Uppsala fått förtroendet att vara säte för Skandionkliniken. Men jag vill göra mer under de kommande fyra åren. Jag vill fortsätta att öka mångfalden och valfriheten, öka kvalitén i vården, stärka patienternas förtroende för vården och satsa mer på bättre hälsa och bättre vård.

I höst kan du välja mellan offensiva satsningar eller defensivt gnäll. Valet är ditt, kära väljare.

En bild baserad på fakta

Det slarvades ordentligt med fakta i den debattartikel som socialdemokraterna skrev i UNT den 18maj. Alliansen skrev till UNTs debattredaktion för att få in en replik, men den har inte publicerats. Här klarlägger jag de viktigaste felaktigheterna och hoppas nu att den fortsatta debatten vårt landsting präglas av lite mer hederlighet.

Köerna till sjukvården i vårt landsting har aldrig varit kortare än nu, faktiskt är de kortare än genomsnittet för alla landsting (se länk). Att utan jämförelser rabbla siffror kan få läget att låta allvarligt, men betydligt fler väntade på vård innan Alliansen tog ansvar för att korta väntetiderna. Vid den senaste mätningen fick mer än sju av tio sin operation eller behandling inom två månader. Arbetet med att korta köerna går också snabbare än någonsin. Sedan mätningarna startade har så många operationer aldrig utförts som under mars månad 2014.

Bristen på sjuksköterskor, särskilt med specialistutbildning, är ett nationellt problem. I Uppsala län pågår ett intensivt arbete med att rekrytera personal - och många nyanställs efter hand. En ny lönepolicy antogs 2012 och fick effekt för första gången i 2013 års lönerevision. För att öka takten i arbetet med att förbättra lönestrukturen anslås nu 30 miljoner i en särskild satsning. En plan för landstingets kompetensförsörjning fastställdes av landstingsstyrelsen i april. Landstingets produktionsstyrelse har dessutom inlett ett arbete med att se över arbetsuppgifter i vården, så att våra anställdas kompetens används rätt.

Vi vet också att de allra flesta som arbetar i vårt landsting inte delar den svartmålning som socialdemokraterna ständigt återkommer till. I den senaste medarbetarenkäten ser vi att våra anställda trivs på sin arbetsplats och ger ledarskapet gott omdöme

Landstingets ekonomi är starkare än någonsin. Det gör att Alliansen tagit initiativ till investeringar av historisk omfattning i Framtidens Akademiska. På sex år investeras sex miljarder - utan att landstinget behöver låna en enda krona. När Wennberg nyligen ställdes inför detta faktum slarvade han åter med fakta och påstod att endast den nya byggnaden för kirurgi och cancervård finansierades utan lån.

Det är däremot riktigt att ett nytt ersättningssystem tagits fram för sjukhusvården. Alliansen i hälso- och sjukvårdsstyrelsen lägger fram ett sådant förslag vid veckans sammanträde (lades alltså den 19 maj), och vi hoppas på bred samling bakom förslaget.

Socialdemokraternas ständiga försök att prata ner Akademiska sjukhuset fortsätter också. Sjukhuset utför idag mer vård än någonsin, och med större bredd och djup. Samtidigt har Alliansen, utan att skada sjukhusets ledande position, också,ökat valfriheten och mångfalden i specialistvården. När sjukhuset rankas av oberoende bedömare står sig Akademiska väl i hårdast tänkbara konkurrens.

Socialdemokraterna går uppenbart till val på att måla vårt landsting i så mörka färger som möjligt. Det är en bild som saknar stöd i den senaste årsredovisningen, i medarbetarenkäten, i den nationella patientenkäten och i vårdbarometern. Dessutom visar SKLs mätningar av väntetider i vården att köerna snabbt blir kortare. Det är dessa fakta som skrämmer socialdemokraterna och pressar dem att använda oriktiga uppgifter och falska siffror.

Det viktigaste förtroendet

I dag har Radio Uppland ett inslag om väljarnas förtroende för partierna i olika frågor. Det är ingen nyhet att vi moderater inte har det förtroende hos väljarna som vi skulle önska, när det gäller välfärdsfrågor som skola och sjukvård. Det är givetvis en viktig uppgift för oss att hitta sätt att vinna det förtroendet.

Det viktigaste är naturligtvis att människor känner förtroende för den sjukvård som landstinget ansvarar för, och det förtroendet har faktiskt ökat sedan 2007. Bilden till vänster visar hur det ser ut idag jämfört med 2006, då Alliansen fick väljarnas förtroende i landstingsvalet.

Förtroendet i vårt landsting är dessutom högre än i riket som helhet, både när det gäller vård på sjukhus och vården på vårdcentraler.

Naturligtvis är det en utveckling att vara stolt över, men vi kan för den skull inte luta oss tillbaka och vara nöjda. Det finns mycket kvar att göra, på många områden. Landstinget måste vara en attraktiv arbetsgivare, ligga i framkant när det gäller medicinsk forskning, se till att ekonomin går ihop och inte minst klara vården av de äldsta och sjukaste medborgarna. 

Det finns alltså gott om utmaningar även i framtiden. Det ska vi prata med väljarna om under den kommande valrörelsen. Då vill väljarna ha besked om alla frågor som tillsammans formar politiken i landstinget. Liksom 2006 och 2010 ser jag fram emot det mötet med vårs väljare.