Ordning, reda och rätt saker

Sverige är en humanitär stormakt. Vi har råd och kompetens att kunna erbjuda bistånd till människor i nöd, oavsett var de befinner sig i världen. Vi ska vara stolta över att vi har förmågan, och vi ska ha beredskap för humanitära insatser i varje läge. Ansvaret för internationellt bistånd och för samverkan med humanitära organisationer ligger på riksdag, regering och statliga myndigheter.

Sverige har också en sjukvård i världsklass. Den vården ska vi vara rädda om, och se till så att den fungerar väl i alla lägen. Ansvaret för att forma och driva den svenska sjukvården ligger på landstingen.

Rollfördelningen mellan olika offentliga organ är viktig att hålla fast vid. Vi har sett för många exempel på offentliga aktörer som verkar tycka att de har för lite att göra.

I Uppsala län har vi många utmaningar att ta tag i när det gäller vården och kollektivtrafiken. De utmaningarna, som alltså handlar om landstingets kärnverksamhet, är alldeles tillräckliga. Ändå visar det sig finnas politiker i landstinget, som tycker att landstinget ska ta på sig statliga uppgifter.

Alliansen vill ha ordning och reda i landstingets verksamhet. Därför ägnar vi oss åt sjukvård och kollektivtrafik, och låter staten sköta det internationella biståndet.

En signal om stolthet

Idag har vi haft landstingsstyrelse. Politiska sammanträden två veckor före valet präglas av två saker. det ena är att alla förtroendevalda förutom ansvaret för att fatta kloka beslut också har en vilja att hinna träffa dem som röstar. Det andra är att...tja, det är två veckor till valet.


men viktiga beslut för landstingets verksamhet behöver fattas även mitt i en brinnande valrörelse. och de viktiga besluten kan vara både små och stora.


Ett ärende, kanske inte det allra största, handlade idag om Akademiska sjukhuset och om hur vi kan stärka sjukhusets roll i människors medvetande.


Akademiska sjukhuset är inte bara länets största sjukhus och Uppsalas största arbetsgivare. Det är också en viktig symbol för att det går väldigt bra för Uppsala. Därför spelar det roll vad sjukhuset står för på olika sätt.


När du idag besöker Akademiska sjukhuset, så hänvisas du till en numrerad ingång. Neurologin ligger i ingång 85, Thorax och medicin i ingång 50, och så vidare. Det är praktiskt, men också lite trist och ganska anonymt. Det är liksom svårt att känna pulsen stiga över ett husnummer.


Därför lade vi från Alliansen idag fram ett förslag om att se över hur vi sätter namn på hus och platser på Akademiska sjukhuset. Vi vill se om det finns möjlighet att hitta namn som kan leda till att identiteten och samhörigheten kring sjukhuset och dess verksamhet kan bli starkare.


Vi i Alliansen är stolta över Akademiska sjukhuset. Vi jobbar med att stärka sjukhusets ställning i svensk sjukvård. Översynen av namn på sjukhusets byggnader är ett exempel på det.

Rösta för förnyelse

Val vinns inte i opinionsmätningar. Val vinns på gator och torg, i samtal med väljarna. Framför allt avgörs alla val på valdagen.

Jag mötte igår en kvinna som hejdade mig på gatan. "Nu måste ni fixa det här"' sade kvinnan till mig och fortsatte: "De har ju inget nytt att komma med. Allt de pratar om är att de vill ha makten".

Så är det nog. Politik handlar om att formulera konkreta och riktiga lösningar på verkliga samhällsproblem, och det räcker inte med att formulera problemen. Att det finns saker som behöver bli bättre råder det inget tvivel om. Därför måste en handlingskraftig politisk majoritet ha konkreta åtgärder på lager för att kunna hitta fungerande lösningar.

Att Alliansen har lösningarna är tydligt. Det bästa sättet att beskriva det är att se vilka problem som har lösts under de senaste åren, och vilka problem landstinget står inför idag.

Köerna till sjukvården är kortare idag. Det beror på ökade satsningar på att korta köer, men också på att mångfalden och valfriheten ökat.

Jag sitter just nu på ett allt annat än överfullt SJ-tåg till Stockholm. På väg till tåget mötte jag passagerarna som vällde av den nya pendeln mellan Uppsala och Stockholm. Det går fler tåg än någonsin på sträckan.

För åtta år sedan var primärvården i vårt landsting sämst i landet. Idag rankas den näst bäst när vi frågar patienterna.

För bara fyra år sedan beskrevs Akademiska sjukhuset som "hotat" inför framtiden. Idag rankas Akademiska som ett av landets bästa universitetssjukhus.

När Alliansen tillträdde 2006 var landstingets byggnader i så dåligt skick att revisorerna anmärkte på säkerheten. Åtta år med rekordhöga investeringar har ändrat på den saken. Nu byggs Framtidens Akademiska för att säkra sjukhuset för de kommande femtio åren.

Inför åren som kommer är bristen på sjuksköterskor ett av sjukvårdens största problem. Vilka konkreta förslag som finns för att lösa det problemet från oppositionens sida har vi fortfarande inte fått några idéer om. Alliansen har däremot lagt fram en omfattande kompetensförsörjningsplan, en ny lönepolicy och dessutom gjort en riktad lönesatsning för att komma tillrätta med de skevheter som finns.

Människor vill ha förnyelse. Det råder ingen tvekan om den saken. Men förnyelse i politiken blir det inte automatiskt av ett maktskifte.

Rösta inte bort förnyelsen den 14 september. Återställare känns bra en liten stund. Men ganska snabbt börjar man må illa igen - har jag hört.

Hålla det man lovar

2010 gick Alliansen till val på nitton vallöften. När vi nu summerar de senaste fyra åren, så är 17 av dessa 19 helt uppfyllda. I ytterligare ett fall har vi valt en annan lösning för att uppnå det vi ville - och på en enda av nitton punkter har vi mycket kvar att göra.


Jämfört med 2010 är köerna och väntetiderna kortare, vården modernare och lättare att nå, samarbetet med kommunerna bättre och valfriheten större. Kollektivtrafiken har landets största utbud räknat per invånare, och flera nya satsningar har gjorts.


Samtidigt har vi också uppfyllt flera saker som vi inte lovade. Ekonomin är bättre, Framtidens Akademiska har börjat byggas, flera beslut har fattats för att landstinget ska bli en bättre arbetsgivare och den medicinska forskningen har gjort stora framsteg i Uppsala.


Därmed kan vi tryggt säga: Alliansen håller vad vi lovar.


Val vinns inte på det man gjort. Valet 2014 vill vi vinna på att lova saker som vi ska göra under den kommande mandatperioden. Exakt vad det innebär kommer vi att presentera inom kort. Men det vi kan säga är att vi inte ställer ut löften som bara är tomma ord. Det vi säger att vi ska göra, det genomför vi.


Så var det vallöftet som vi inte hållit; fortfarande kan ett besök på Akademiska sjukhusets akutmottagning ta mer än fyra timmar. Det är bara att erkänna, och vi ska arbeta vidare med den saken.
Men mycket har hänt. Närakuterna på Samariterhemmet har fått ökat uppdrag. Alla vårdcentraler har drop-in-tider, och flera har kvällsöppet. Det finns väl fungerande akutmottagningar även i Enköping, Östhammar och Tierp. Vården av de mest sjuka äldre och samarbetet med kommunerna har tagit stora steg. Antalet besök på Akademiska sjukhusets akutmottagning har också sjunkit något, vilket är ett viktigt steg i rätt riktning. Vi kommer att jobba vidare med att driva frågor som leder till att akutmottagningen på Akademiska blir avlastad och får bättre arbetsförhållanden.


I vården finns det alltid mer att göra. Den som tror att man kan lösa dagens problem med enkla, snabba lösningar har inte förstått att vården hela tiden utvecklas. Framtidens sjukvård kräver nytänkande och ständig nya idéer. Alliansen kommer att arbeta vidare med att utveckla framtidens sjukvård.

Riktiga satsningar

Bilden visar arbetet med en ny tunnel med dubbelspår förbi Gamla Uppsala. Så ser riktiga satsningar på infrastruktur ut. Om man vill förbättra tågtrafiken i Sverige så får man ta fram spadar och andra redskap. Att ställa sig på Centralen och hålla presskonferens kanske ser snyggt ut i en valrörelse, men det skapar inte en enda meter ny järnväg.

Under de senaste åren har resandet med järnväg ökat dramatiskt. Efter en nedgångsperiod från 50-talet fram till 80-talet, så vänder resandet uppåt. Det skedde när fler aktörer än SJ släpptes in på järnvägarna, och nya tankar gjorde att fler kunde välja tåget. Tyvärr hängde investeringarna i järnvägsnätet inte med utvecklingen under de första åren - men sedan 2006 har det gjorts mycket stora satsningar. Bara i vår del av landet finns det gott om sådana exempel.

- Dubbelspår förbi Gamla Uppsala, som bilden visar

- Dubbla spår mellan Gävle och Skutskär

- fler spår på Mälarbanan mellan Stockholm och Västerås

- Stärkt kapacitet på järnvägen mellan Uppsala och Stockholm

Ändå behövs mer, och det beror på att allt fler väljer tåget. Det beror i sin tur på att fler är med och kör tågen. Den utvecklingen hotas nu av socialdemokraternas politik.

Rösta för att vi ska se fler exempel som tunneln förbi Gamla Uppsala och lite färre partiledare som tror att man bygger järnväg genom att hålla presskonferenser. Skicka gärna ett kort till mig på andra satsningar som vi i Alliansen gör, eller borde göra, för agt stärka den svenska infrastrukturen!

Framtidens sjukvård för äldre

För ungefär ett år sedan publicerade organisationen Help Age International en undersökning där Sverige rankade som världens bästa land att leva i. Det är en bra bakgrund till ett samtal om äldres situation. Om detta debatterade partierna i landstinget igår, i regi av PRO och ABF. Det blev en intressant debatt som visade ganska tydliga skiljelinjer på några punkter mellan Alliansen och oppositionen. Läs om debatten här och här.

När det gäller hälsa och sjukvård för äldre finns ändå mycket att göra. Vi har för få geriatriker, och det behövs ett samarbete mellan sjukvården och den kommunala äldreomsorgen som gör det lättare i vardagen för människor.

Men det finns också många myter om vilka åtgärder som skulle ha den bästa effekten för äldres hälsa och välbefinnande. Därför skallar ibland ropen på "fler vårdplatser", som om det vore lösningen på alla problem.

Ibland är det faktiskt tvärt om.

Att fler blir äldre innebär inte automatiskt att alla som har nått en viss ålder därmed blir sjukare. Att vara 75 år idag är något helt annat än för trettio år sedan. Människor är aktiva längre upp i åldrarna och ställer andra och högre krav. Till det måste sjukvården anpassas. Vi gör det i vårt landsting genom fler mobila läkare, mer hembesök och mer användning av modern teknik. Det gör att de ökande resurser som läggs på vården räcker till ännu mer sjukvård för ännu fler. Det gör också att de sjukaste och mest vårdbehövande kan prioriteras.

Men det behövs också nytänkande kring de vårdplatser som faktiskt behövs. Idag inviger min kollega Anna-Karin Klomp (KD) nya mellanvårdsplatser på Kronparken i Ulleråker. Tanken med dessa platser är att göra tillvaron tryggare för dem som behvöer en god och medicinskt grundad omvårdnad utan att behöva läggas in på Akademiska sjukhuset.

Det ger två fördelar. Patienterna på Kronparken får en vård som är anpassad till deras särskilda behov. Och vårdplatserna på Akademiska kan användas för dem som behöver läggas in på ett stort universitetssjukhus. Vården blir smartare för alla, helt enkelt.

Jag är stolt över den förnyelse av vården som närvårdsplatserna innebär. det är så vi bygger framtidens sjukvård, även för äldre. det ska vi fortsätta med.

Viktigt på riktigt

I kväll är det dags för debatt. HSO, handikappföreningarnas samarbetsorgan, har bjudit in till debatt om politiken i landstinget. De vill självklart att debatten handlar om frågor som rör funktionshindrades situation - men just därför är det också viktigt att debatten handlar om alla.

Många av oss som är aktiva i politiken har lite väl lätt för att dela upp människor i grupper, i stället för att se enskilda människor och sträva efter att skapa ett samhälle för alla. Det är viktigt att tänka på inte minst när det gäller situationen för människor med funktionsskillnader, eller människor som drabbas av långvariga sjukdomar.

Men det skapar samtidigt en utmaning. Hur formar man ett samhälle för alla, samtidigt som man hittar lösningar anpassade för dem som har olika behov?

Var femte person har en funktionsnedsättning - eller funktionsskillnad som jag tycker är ett mycket bättre ord. Vi har alla saker som vi klarar mer eller mindre bra, och det kan bero på fysiska, psykiska, neuropsykiatriska eller andra orsaker. Det vi behöver göra mer av i samhället är att se till så att alla kan vara med, och att alla får plats. Där finns det mer att göra.

Handikappolitiken (för en sådan politik, finns - och behövs) kommer aldrig någonsin att bli färdig. I vårt landsting har vi kommit ganska långt med tillgänglighetsanpassning av lokaler. Men hundra procent finns helt enkelt inte. Även om vi installerar hissar i alla hus, tar bort alla trösklar och ordnar så att alla lokaler kan användas av människor med synnedsättning, så finns det ändå miljöer som någon kan uppleva som hindrande. Många olika funktionshinder (eller funktionsskillnader) ställer dessutom olika krav på fysiska miljöer - och det kan vara krav som till och med motverkar varandra.

En politik för alla får aldrig bli en politik för ingen. All politik handlar om prioriteringar, och den som inte vågar prioritera bör fundera på vad man gör i politiken. Men de prioriteringar som är avgörande för människor med funktionshinder (eller funktionsskillnader) hör till de allra svåraste att göra.

Då är det tur att det finns grundvärden att luta sig emot. Att se människan snarare än funktionshindret brukar vara ett väldigt bra steg på vägen. Och att även i den debatt om handikappolitik konstatera att politiken måste vara för alla, det brukar räcka en bit.

Kom gärna till Kungsgatan 62 i Uppsala i kväll. Om jag får råda så blir det inte en debatt för en viss grupp av människor. det blir en diskussion om hur vi gör samhället bättre. För alla.

Så stärks klinisk forskning

I onsdags publicerades en debattartikel i UNT, författad av de tre socialdemokratiska landstingsråden. Den här gången var det forskningen i landstinget som var ämnet. Artikeln mynnar ut i två skarpa förslag: att ett särskilt utskott för forskningsfrågor ska inrättas och att delade tjänster för kliniskt verksam personal ska inrättas.

Jag har redan svarat i UNT, men en liten komplettering kan ändå behövas.

Först en referens till de redan fattade besluten.

På landstingsfullmäktige den 4 februari i år (handlingarna hittar du här) fattades beslut om en ny forskningsstrategi för landstinget. Strategin innehåller totalt 39 mål och aktiviteter för att stärka den medicinska forskningen som landstinget är involverat i. En del av dessa mål är dessutom redan uppfyllda, och ännu mer arbete pågår för att utveckla strategin. Ett av dessa många mål och aktiviteter är:

Gör forskning till ett attraktivt karriärval genom ett urval av åtgärder som motsvarar de behov som forskare i olika faser av sin karriär har. En sådan åtgärd är att skapa tjänster med tid för forskning, t.ex. ST-läkartjänster med forskningsinriktning.

Tjänster som är delade mellan forskning och kliniskt arbete, så kallade 50/50-tjänster, finns också redan. De är inrättade i samverkan mellan Uppsala universitet och landstinget, och ett exempel på beslut om det finns här.

Så till inrättande av ett utskott för FoU-frågor.
På samma landstingsfullmäktige, i februari i år, behandlades organisationskommitténs slutrapport. Den innehöll också, som brukligt i vårt landsting, ett antal förslag till justeringar av den politiska organisationen inför kommande mandatperiod. Bland annat beslutades att landstingsstyrelsen inrättar ett utskott för FoU-frågor.

Därmed finns det goda skäl att fuundera över en sak.
Antingen visste de socialdemokratiska landstingsråden att deras förslag redan är beslutade. I så fall ljuger de väljarna och allmänheten rakt i ansiktet.
Eller också kände de inte till de beslut som de själva varit med om att fatta. I så fall är de ansvariga för en politisk nonchalans som borde diskvalificera dem för allt politiskt ansvarstagande.
Frågan är egentligen vilket som är värst.

Ordning och reda

en av dagens uppgifter har varit all leda sammanträde med landstingsstyrelsens finansutskott.

Finansutskottet inrättades hösten 2008. Redan då såg vi ett växande behov av en bättre politisk hantering av landstingets finansiella tillgångar, det vill säga det överskott i landstingets ekonomi som behövs för att klara framtida utmanngar.

När Alliansen vann valet 2006 fanns inget finansutskott, men det är inget som det finns skäl att klnadra de då styrande vänsterpartierna för. Landstinget hade då inga nämnvärda finansiella tillgångar att förvalta. det har landstinget idag.

tack vare ordning och reda i landstingets ekonomi under de senaste åtta åren har en reserv kunnat byggas upp för att klara framtida pensionsutfästelser för våra anställda. Dessutom finns det likvida medel som räcker till för en av Alliansens viktigaste ambitioner; att bygga Framtidens Akademiska utan att behöva låna en enda krona.

Den som står i skuld är icke fri, har någon klok människa sagt. Landstinget är i stort sett skuldfritt, förutom de pensionsutfästelser vi har till de anställda. Det bästa måttet att se styrkan i ett landstings ekonomi är att titta på den långsiktiga betalningsförmågan, soliditeten. Det här diagrammet visar hur soliditeten förbättrats sedan 2006. Att kurvan planar ut på senare år beror på att pengarna nu används till att rusta landstingets lokaler för framtiden.

Så bygger man ordning och reda i ekonomin. Det har varit ett viktigt mål för landstinget under de senaste åtta åren.

Tack för fantastiska insatser!

Idag berättar Dagens Medicin sanningen bakom "krisen på Akademiska sjukhuset". Det blev ingen katastrof på Akademiska sjukhuset. Tvärtom. Genom att tänka i nya banor och hitta nya sätt att organisera förlossningsvården har min inte bara klarat de hotande problemen med bemanning under sommaren. Det nya sättet att arbeta ger dessutom bättre möjligheter för var och en i arbetslaget att göra rätt saker.

Jag har själv ägnat tid åt att se ut hur det ser ut i den dagliga verkligheten för vården anställda. Ett av problemen - inte bara på förlossningen på Akademiska sjukhuset - är att den kompetens som finns hos många av våra högt utbildade anställda inte nyttjas på rätt sätt. Det är därför klokt att göra som man gjort på Akademiska. Genom att fördela arbetsuppgifterna bättre mellan undersköterskor, barnmorskor och läkare har arbetet flutit smidigare - och arbetssituationen blir bättre för alla inblandade.

Jag är stolt över verkamheten ppå Akademiska sjukhuset, och myckets tolt över förmågan att lösa problem som uppstår. Det bästa för sjukhuset så här i valtider är givetvis också en politisk ledning som är stolt över sjukhuset och dess verksamhet - och som har förtroende för ledningens förmåga att lösa problem som uppstår.

Ett kryss

Jag är stolt och väldigt hedrad över att ha fått förtroendet att toppa den moderata listan i valet till landstingsfullmäktige. det är andra gången mitt parti ger mig det förtroendet, och jag hoppas att det går lika bra som förra gången. Då gjorde vi moderater det bästa landstingsvalet någonsin efter att ha suttit i majoritet i fyra år.

Nu ska vi möta väljarna igen, och be om ett förnyat förtroende. Precis som mellan 2006 och 2010 har de senaste fyra åren varit intensiva. Det har hänt mycket. Så ska det vara. Vi söker inte förtroende för att vara nöjda med saker som de är, utan vill bygga en sjukvård och en kollektivtrafik för framtiden.

I andra sammanhang ska jag berätta vad vi vill göra som parti, om vi får fortsatt förtroende. Det kan du också läsa om på vår hemsida.

För min personliga del, så hoppas jag att du som vill stötta den moderata politiken i landstinget också vill ge mig ditt stöd i vårt fortsatta arbete. Vi har många goda kandidater på den moderata landstingslistan, och som förstanamn och gruppledare ser jag som en av mina viktigaste uppgifteratt stötta och coacha alla mina lagkamrater till en riktigt bra insats. Förrqa gången gick det, som sagt, rikgit bra. Nu hopaps vi alla på att uprepa succén.

Kryssa gärna någon av alla oss moderater på listan till landstingsvalet. Där finns kvinnor, män, unga, äldre, yrkesarbetande, pensionärer och stundenter. Där finns kandidater från Uppsala, Knvista, Storvreta och flera andra orter. Där finns människor med olika etnisk härkomst, och människor med många olika erfarenheter.

Jag hoppas att vi moderater får fler röster än någonsin i valet. Och jag hoppas att du kan tänka dig att kryssa mig, för att visa ditt stöd för den politik vi moderater driver i landstinget

Fördummande

I åtta år har Alliansen nu styrt Sverige. Fyra partier har på en gemensam värdegrund kunnat forma ett hållbart regeringsalternativ, och dessutom drivit igenom den politik som formats i riksdagen. Detta är en av den parlamentatiska demokratins gundpelare.

Detta kallar ett parti, som numera samlar ungefär trettio procent av rösterna, för "fördummande". Men politik handlar bland annat om att skapa regeringsdugliga koalitioner, om ett parti inte kan få förtroende hos en majoritet av befolkningen i val.

Därmed är uttrycket "fördummande" inte bara ett hån emot de partier, som Löfvén säger sig vilja söka regeringssamarbete med (fast de bestämt har sagt nej). Det är också ett hån emot de demokratiska principer som gäller i den grundlag, som det råder bred politisk enighet om.

Det är dags för Stefan Löfvén och hans parti att förstå, att om man varken kan samla mer än en tredjedel av väljarna till det egna partiet eller en majoritet genom att redovisa vilka man vill samarbeta med - då har man faktiskt inte något hållbart politiskt alternativ att redovisa för väljarna.

Alliansen har redovisat en gemensam politik. Alliansen har också visat att man kan hålla samman en koalitionsregering. Slutligen har Alliansen klarat landets ekonomi genom den västa finanskrisen på många årtionden.

Det som i det läget vore begåvat, det vore att berätta hur det poilitiska alternativet ser ut. Om det ens finns.

Överstyr

Aftobladet Katrine Kielos skriver idag en krönika som säger åtskilligt om hur valrörelsen kommer att se ut. Och varför det är viktigt att Alliansen vinner en gång till.

Kielos tar ett exempel med en kvinna från Arizona i USA. Kvinnan skulle gå på anställningsintervju, men fick i sista minuten problem, eftersom hennes barnvakt ställde in. Eftersom kvinnan desperat behövde jobbet, så fattade hon ett desperat beslut. Hon lämnade sina barn i bilen och gick på intervjun i alla fall. "Det är inte detta vi tänker på när vi hör ordet livspussel", skriver Kielos. Så sant.

Sverige är inte bara ett av världens rikaste länder, det är också ett av världens mest jämställda. Vi har en gemensam välfärd som skapat världens bästa sjukvård, världens bästa barnomsorg och en föräldraförsäkring som visserligen inte är världsbäst - men som är ett viktigt bidrag till att den generella välfärden står sig mycket väl internationellt.

Valrörelsen skulle kunna vara ett spännande samtal om hur vi utvecklar denna väl fungerande välfärd. Olika förslag skulle kunna brytas emot varandra, och med gemensam respekt prövas av de olika politiska alternativen. Men en sådan valrörelse önskar inte det parti som står Kielos nära. Det skulle nämligen innebära ett erkännande av det som partierna i Alliansen säger.

Sverige är inte ett land som håller på att gå sönder. Sverige är ett rikt land med en gemensam välfärd i världsklass. Den gemensamma välfärden ska vi värna tillsammans. Fortsättning följer.

Valfrihet ger rörlighet

Två nyhetsartiklar på senare tid har satt fart på debatten om arbetsvillkor för anställda i vården. Den ena är en artikel från Dagens Medicin om att flykten från sjuksköterskeyrket är en myt. Den andra är ett inslag i TV häromdagen som kunde tolkas som att svenska sjuksköterskor väljer att arbeta i Norge i stället för i Sverige.

Jag kan förstå den som har svårt att få de nyhetsvinklarna att gå ihop. Men om man skrapar lite på materialet så är det inte lika mystiskt längre.

Det är riktigt att många svenska sjuksköterskor skaffar sig en norsk legitimation för att kunna arbeta i Norge. Men flertalet av dem stannar inte permanent i Norge, utan åker dit under en tid för att tjäna pengar. Skälet till  att de gör det är ganska enkelt: för att de kan.

Med ökad valfrihet och mångfald har vi fått en rörligare arbetsmarknad i sjukvården. det är bra, särskilt för de anställda i vården, men också för patienter och för oss andra - som får en bättre sjukvård. För landstingen som arbetsgivare är detta en utmaning; landstingen kan inte längre hantera sina anställda som de behagar. Då röstar de med fötterna och söker arbete i Norge - eller någon annanstans.

Alltså måste landstingen, inte minst vi i vårt landsting, skärpa sig för att klara utmaningen. I det läget är det förstås glädjande att vi under 2014 har kunnat nyrekrytera många anställda i viktiga nyckelgrupper, inte minst sjuksköterskor. Nu gäller det att jobba vidare med att förbättra arbetsgivarpolitiken på alla områden: arbetsmiljö, lönebildning, utvecklingsmöjligheter och fortbildning.

Du som undrar hur det är att arbeta på Akademiska sjukhuset kan gärna titta här. Då kan du läsa vadd e som jobbar på Akademiska själva tycker som sin arbetssituation.

Vi bygger framtidens sjukvård

Vi kan vara stolta över den svenska sjukvården. Men vi kan inte luta oss tillbaka och tro att den är bra som den är. Om vi för femtio år sedan hade nöjt oss med den standard som vården då höll, så hade dagens sjukvård varit lika modern som en Volvo Amazon är idag.

Utvecklingen i sjukvården pågår inom många områden. Nya mediciner, metoder för diagnos och behandling, ändrade sätt att se på människor och organisation och tekniska innovationer är alla exempel på hur vården förändras – och förbättras. Det som är självklart idag var en utopisk dröm för bara en generation sedan. Och det vi drömmer om idag kan vara verklighet om ett årtionde.

I framtidens sjukvård är det patienten som bestämmer. Information om vården är lätt att hitta och förstå. Som patient kan man göra val och fatta egna beslut. Tekniska hjälpmedel underlättar vardagen. Mångfald och öppenhet gör det lätta för alla att hitta alternativ som passar.

Moderaterna är garanten för att vårdens förnyelse fortsätter. I Uppsala ska vi bygga Framtidens Akademiska. Vi har råd med det eftersom landstinget efter åtta år med Alliansen har god ekonomi och stabila förutsättningar. Tillsammans med andra aktörer driver vi utvecklingen framåt, för att människor ska kunna vara friska och må bra.
Fratidens sjukvård ska ha moderna arbetsgivare som ger sina medarbetare goda förutsättningar att göra ett bra jobb. En ökad mångfald av vårdgivare är bara en väg till att göra arbetet i vården mer attraktivt. Det behövs bra karriärvägar, en bra lönebildning och god arbetsmiljö. Där kan vi bli ännu bättre.

Framtidens sjukvård är ingen självklarhet. Ska vi ha råd med en sjukvård i världsklass, så behövs människor i arbete som tryggar finansieringen av välfärden. Vårdens anställda ska kunna ställa krav på en god arbetsmiljö, och det ska finnas goda möjligheter till forskning och utveckling.

Ökat förtroende

Det har gått ett par veckor sedan jag bloggade senast. Sommaren och det varma vädret har fått gå före det mesta, även om det blivit en del arbete också. En fråga som dök upp i media under sommaren handlar om vilket förtroende människor har för sjukvården. Lyckligtvis är det högt, och det har ökat under senare år.UNT skrev om detta den 7 juli (och jag har skrivit om det tidigare).

För den som läser artikeln i länken vill jag försynt påpeka att förtroendet för sjukhusvården (där vården på Akademiska är en stor del) alltså har ökat sedan 2006, då Alliansen fick väljarnas förtroende. Förtroendet är därmed högre nu, än när de rödgröna styrde.

Det intressanta är att socialdemokraten Vivianne Macdisi betraktar dagens förtroendesiffror som "ett misslyckande". Frågan man då måste ställa sig är hur pass "misslyckad" vården då var på den tid då Macdisis partikamrater styrde. Hur förtroendet utvecklats sedan dess illusreras med den här bilden. Källa är SKLs mätningar i "öppna jämförelser".

Sist men inte minst försöker (S) även i denna artikel påskina att ett maktskifte i landstinget skulle vara bra för personalpolitiken. Då kan det vara lämpligt att påminna om ett av många exempel på hur det gick till även på den tid då de rödgröna styrde. Den här artikeln är ett av flera talande exempel.

Kan doktorn komma?

Landstinget i Uppsala län har bland de lägsta kostnaderna i landet för inhyrd personal. Vi har också den fjärde högsta läkartätheten när det gäller läkare på vårdcentraler. När Dagens Nyheter granskat kostnaderna för inhyrd personal hos landstingen, så kommer alltså vårt landsting relativt väl ut.

Det två största problemen när det gäller att rekrytera personal är fortfarande specialistutbildade sjuksköterskor och - inte minst - psykiatriker. Ett av de intressanta samtal jag hade i Almedalen, med Sveriges Yngre Läkares Förening, handlade om hur vi kan göra det mer lockande och intressant för unga läkare att specialisera sig inom psykiatri.

Men debatten om kostnader för inhyrd personal är som så mycket annat dubbelbottnad. Självklart ska landstinget klara sina behov av personal med egna anställda. Men det är också bra att det det finns möjöighet att jämna ut skillnader i vårdbehov över tiden - och bra att vårdens professioner har möjligheter att välja mellan olika arbetsgivare.

I vårt landsting ska vi fortsätta arbetet med att vara en attraktiv arbetsgivare och se till så att utbildad vårdpersonal vill arbeta hos oss. Vi ska också tillsammans med universitet och högskolor se till så att tillräckligt många utbildas till läkare och sjuksköterska - och att de sedan vill stanna i yrket.

Almedalen

Almedalen är verkligen inte bara rosémingel och ytligt kindpussande. Det är inte heller bara partipolitiska utspel och tal av partiledarna. Varje dag genomförs hundratals seminarier, tusentals möten och tiotusentals kontakter mellan människor som har saker att prata med varandra om.

Jag åker till Almedalen av fyra skäl. Det första är att tala på seminiarier där jag ombetts delta. I dessa fall är jag ofta inbjuden som företrädare för vårt landsting, och det är därmed en möjlighet att berätta om vår verksamhet för andra. Det andras skälet är tillfället att underhålla och knyta nya kontakter, för att kunna utveckla landstingets verksamhet. Ett tredje skäl är att delta i samtal på olika områden, som är enkla att arrangera när många olika aktörer finns samlade på ett ställe.
Det fjärde och sista skälet är att fånga upp stämningar och på plats öra och se vad som sägs i det politiska samtalet.

Här finns mitt program för den här veckan. Utöver de programpunkter jag lagt upp här, så kommer jag att ägna tid åt enskilda möten och att lyssna till seminarier.

Måndag 30 juni

Förmiddagen
Inläsning och förberedelser av seminarier och möten

12.00-13.00
Deltar i seminarium arrangerat av Västra Götalandsregionen: Regionala eller nationella vårdvalssystem?
Plats: Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3.
http://www.almedalsveckan.info/19145

15.00-17.00
Deltar i Praktikertjänsts framtidsmöte om godpraktik i sjukvården. Hur utvecklas framtidens sjukvård?
http://www.godpraktik.se/almedalen/1

17.30-20.00
Har möten med enskilda företrädare för organisationer som är verksamma inom sjukvården.

Tisdag 1 juli

8.30-10.00
Frukostmöte med Dagens Samhälle och Telia

10.00
Träff med företag i life science-branschen för att diskutera förutsättningar för läkemedelsprövningar och klinisk forskning.

12.00
Deltar i seminarium arrangerat av Swedish Medtech: Gemensam tillgång till vårddokumentation ger bättre samverkan mellan vård och patient.
Plats: PayEx, Mellangatan 18
http://www.almedalsveckan.info/23549

Onsdag 2 juli

Ägnar eftermiddagen åt enskilda möten med aktörer i hälso- och sjukvården och life science-branschen.

16.45
Deltar i seminarium arrangerat av OneMed Sverige och Swecare: Den sjuka affären - samverkan är botemedlet.
Plats: Wisby Strand Congress & Event, Donnersgatan 2
http://www.almedalsveckan.info/20387

18.30
Siktar på att titta in en stund på Dagens Medicins mingel, där "vårdens hundra mäktigaste" presenteras.

Därefter mingel med landstingets samarbetspartner Boston Consulting Group.

Torsdag 3 juli

10.00
Mingel och förmiddagsfika med moderata landstingspolitiker
Strandgatan 17, hos vännerna Nina och Claes.
http://www.strandgatan17.se

12.00-15.00
Enskilda möten med olika aktörer inom life science för att diskutera samverkan kring innovationer och klinisk forskning.

17.00
Laddar tillsammans med moderata vänner inför statsministerns tal i Almedalen.

19.00
Statsminister Fredrik Reinfeldt talar. Veckans höjdpunkt!

Fredag 4 juli

10.30
Seminarium (ej talare) arrangerat av Boston Consulting Group om värdebaserad vård.
http://www.almedalsveckan.info/23343

Moderaterna är en frihetsrörelse

Almedalsveckan har börjat med att Stefan Löfvén lagt ut texten om sitt partis politiska linje. De stora nyheterna tycks vara att Alliansen "inte är solidarisk"och att det är dags för mindre barngrupper i förskolan. Parallellt med kommentarerna till Löfvéns tal så hörs också det numera ganska vanliga pratet om vad vi moderater är och inte är.

Moderaterna är en frihetsrörelse. Visst må vi kalla oss arbetarparti och prata om vikten av ordning och reda i ekonomin, men viktigast av allt är ändå att vi är och förblir den politiska kraft som ger människor makt över sina egna liv.

Ingen frihetsrörelse med självaktning kan kalla sig det utan att vara i takt med tiden. 2014 ställer nya krav från dem som vi talar till. De kraven skiljer sig från hur människos såg på personlig frihet och integritet, om man jämför med 1984 eller 1994.

Vi moderater måste helt enkelt vara det parti som inte bara uppfattas som det parti som står för människors personliga frihet; vi måste vara det partiet! Vi ska se till att samhället fungerar på ett sätt som underlättar för människor att fatta egna, informerade beslut om sin egen livssituation - och har förmåga att också ta ansvar för de val man gör.

Våra motståndare hånar vår politik på olika områden. Då ska vi påminna våra väljare om att motståndarna då i själva verket hånar människors vilja att bestämma över sig själva. Möjligheten att välja skola eller vårdcentral, kunna gå till apoteket på andra tider än kontorstider eller testa bilen på andra ställen än den statliga bilprovningen handlar inte om att nya företag kan starta. Det handlar om att människor ska kunna göra egna val och fatta egna beslut.

Vi moderater ska driva den utvecklingen tillsammans med vännerna i Alliansen. Vi ska bilda opinion för den och se till så att effekterna av den upplevs som positiva av människor. Att detta hånas av andra partier visar att det är en utveckling som har kraft och möjligheter. det ska vi våga ta vara på i den politiska debatten.

Här i Almedalen ska jag tala på en handfull seminarier. Seminariernas teman skiljer sig, men jag hoppas kunna väva in tankarna om oss moderater som en frihetsrörelse på dem alla - och återkomma till detta här på bloggen.

Därför är primärvården bättre idag

2012 gjorde Uppsala universitet en utvärdering av vårdvalet i primärvården i Uppsala län. Den rapport som då presenterades är intressant läsning om man vill veta hur vår primärvård har utvecklats under de senaste åtta åren. I sammanfattningen står bland annat följande.

• Generellt sett har tillgängligheten, både telefontillgänglighet och läkartillgänglighet (dvs. den tidsmässiga  tillgängligheten)  förbättrats  sedan  vårdvalet  infördes  i  Uppsala  län.  Det  finns dock  skillnader  avseende  tillgängligheten  mellan  kommunerna  i  landstinget,  även  om dessa har  minskat  under  den  undersökta  perioden.  Trots  att  läkartillgängligheten  i  landstinget  i Uppsala  län  har  ökat  under  den  undersökta  perioden  är  den  fortfarande  något  sämre  än  i övriga landet. Det är svårt att säga att ökningen i tillgänglighet enbart beror på införandet av vårdval i primärvården eftersom vårdgarantin har lagstiftats och regeringen även har betalat ut pengar till kökortning via den så kallade Kömiljarden under samma tidsperiod.
• Sedan vårdvalet infördes har valfriheten för invånarna ökat i de större tätorterna genom att fler vårdcentraler etablerats i Uppsala, Knivsta, Bålsta och Enköping. I de mindre tätorterna i Norduppland  och  i  Heby  kommun  har  valfriheten  inte  ökat,  eftersom  ingen  nyetablering skett sedan vårdvalet infördes.
• Flertalet  undersökta  kvalitetsaspekter  har  förbättrats  sedan  införandet  av  vårdval  i primärvården.  Kvaliteten  har  exempelvis  förbättrats  när  det  gäller  inrapportering  till Nationella  diabetesregistret.  Vidare  har  måluppfyllelsen  av  ett  av  två  kvalitativa antibiotikamål  förbättrats  och  kvantiteten  av  förskriven  antibiotika  har  minskat  något.  År 2011  fanns  vissa  skillnader  mellan  offentliga  och  privata  vårdcentraler  när  det  gäller  den målrelaterade  kvaliteten  som  ger  målrelaterad  ersättning,  exempelvis  andel  diagnossatta läkarbesök och dokumentation av patienternas livsvanor. 

Med andra ord: tillgängligheten har blivit bättre, valfriheten större och kvaliten har ökat i primärvården sedan vårdvalet infördes. Sedan rapporten publicerades har också en nationell patientenkät presenterats, där patienterna i Uppsala län är näst nöjdast i landet med den vård de får i primärvården.

Jag ville bara skriva och berätta det idag. Glad midsommar!

Lite olika villkor

Jag har just pratat med min (bonus)dotter Carin, som arbetar natt som undersköterska på Akademiska sjukhuset. I kväll ska hon lämna sin son hos mormor och morfar, för att sedan åka till jobbet. I morgon bitti ska sonen hämtas och sedan köras till skolan innan Carin får sin välförtjänta dygnsvila.

Hur Carin skulle få sitt livspussel att gå ihop om hon inte kunde ta bilen till jobbet och parkera till en någorlunda rimlig kostnad, det är givetvis upp till var och en att fundera över. Vad som är helt klart, det är att Carin har åtskilliga arbetskamrater som befinner sig i samma situation. De skulle hamna i en fruktansvärd situation om de inte hade tillgång till den frihet som bilen och personalparkeringen på Akademiska innebär.

Därför är det nya P-hus som nu byggs på Akademiska sjukhuset en rättvisefråga. På Ackis jobbar drygt 8000 personer, de allra flesta av dem är kvinnor. Alla bor inte på cykelavstånd från sjukhuset, och många av dem har arbetstider som gör att buss och tåg är uteslutet.

Alla som åker bil till Akademiska sjukhuset är inte, som miljöpartiets Johan Edstav sade i landstingsfullmäktige, "direktörer och överläkare som använder de här parkeringsplatserna".

Miljöpartiet vill finansiera en del av sina satsningar i landstinget på att chockhöja parkeringsavgifterna på Akademiska. Det är ett intressant förslag för att komma från ett parti som försöker framstå som feministiskt.

Direktörerna och överläkarna, oavsett kön, har nog råd att betala lite mer för att parkera på jobbet. Men hur skulle det går för Carin och andra nattarbetande, ensamstående mammor? De är, milt talat, ganska så många fler än de "direktörer och överläkare" vars tillvaro Edstav och hans landstingsgrupp verkar veta mer om.

Alliansen bygger ett parkeringshus. Vi håller parkeringskostnaden på en rimlig nivå.samtidigt har vi råd att satsa på kollektivtrafiken eftersom vi ser till att fler kan gå till jobbet - och arbeta heltid.

Bättre villkor för ensamstående mammor som jobbar i vården skapar man inte genom att chockhöja p-avgifter både för dem och för "direktörer och överläkare. Bättre villkor för välfärdens hjältar skapar man genom att öka valmöjligheterna och - framför allt - genom att se och förstå deras livssituation.

Högre skatt - eller mera skattepengar?

I den kommande valrörelsen kommer säkert "resurserna till välfärden" att bli en av de viktigaste frågorna. Utan goda skatteintäkter är det svårt att ha höga ambitioner för skolan och vården. Därför är frågor som rör kommunernas och landstingens ekonomi avgörande för verksamhetens kvalitet.

Det är lätt att tro att högre skatter automatiskt leder till mera pengar till välfärden. Men högre skatt är inte alltid samma sak som mera skatteinkomster. En snabb titt på skatteintäkterna i vårt landsting sedan 2006 säger det mesta.

2006, det sista året som de rödgröna styrde, var skatteintäkterna i vårt landsting 5 072 miljoner kronor. I år, efter sju år med Alliansen vid rodret både i regeringen och i Uppsala län, har de skatteintäkterna ökat - ja, ökat - med 49,8 procent! Skatteintäkterna 2014 beräknas uppgå till 7 599 miljoner kronor. Mer än 2,5 miljarder mera till vården och kollektivtrafiken, alltså.

Det är en ökning av skatteintäkterna som varit helt avgörande för att klara kvalitén på den verksamhet som landstinget bedriver - och ett av skälen till att landstinget både har kunnat satsa mer på vården och kollektivtrafiken och förstärka landstingets ekonomi.

I höstens val går det att rösta för en fortsättning på den politik som lett till att skatteintäkterna ökat. Det går också att rösta på det alternativ som handlar om att vi ska jobba mindre, till exempel sextimmarsdag. Då blir det mindre skatteintäkter, även om skatten på arbete höjs.

Jag är stolt över landstingets goda ekonomi, och över arbetslinjen som lett till den goda situation vi befinner oss i. Efter höstens val ska vi se till att arbeta vidare med att bygga framtidens sjukvård.

Politik på låtsas

Socialdemokraterna har gett upp. Det går inte att tolka deras förslag till budget och dagens debattartikel i UNT på något annat sätt.

Den socialdemokratiska budgeten är inte fullt finansierad. Eftersom man inte orkat forma en komplett egen politik så tvingas man ta med ett oklart löfte från den socialdemokratiska skuggbudgeten på riksnivå. Men den budgeten är inte formellt fastställd någon annanstans än i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Vad som händer med dessa pengar när de möter verkligheten i form av en riksdagsbehandling - det är helt omöjligt att veta.

Att forma politik på det sättet hör inte hemma i en seriös debatt om en budget som rör ett av välfärdens viktigaste områden och handlar om mer än åtta miljarder kronor av skattebetalarnas pengar.

Politik är inte bara retorik och debattartiklar. Politik är på allvar och handlar om att fatta riktiga och viktiga beslut varje dag. Politik handlar också om att lösa konkreta problem när de uppstår. Det har vi i Alliansen gjort i åtta år, och det är vi beredda att göra under åren som kommer.

Sommar, sommar

Idag presenteras Vårdförbundets rapport om bemanningsläget i vården under sommaren. Det är en angelägen läsning för alla berörda, som visar hur vården klarar en av sina utmaningar. Människor behöver sjukvård varje dag dygnet runt, och det gäller att kunna bemanna så att tryggheten och patientsäkerheten kan säkerställas.

Det är svårt, för även vårdens medarbetare ska kunna ta semester på sommaren. Det är inte bara reglerat i lag; de allra flesta av oss längtar nog efter vila och återhämtning när det är varmt och ljust på kvällar och nätter. Men det innebär också en balansgång för att klara av att både vara en bra arbetsgivare och att kunna ge en god vård. Och det finns mer att göra.

Alliansen har lagt mycket kraft på arbetsgivarfrågorna de senaste åren. En särskild politisk styrelse har till exempel ansvar för alla frågor som rör den dagliga produktionen av vården. Dit hör de frågor som har med löner, arbetsmiljö, organisation och arbetsvillkor att göra. En ny lönepolicy antogs också 2012 av landstingsfullmäktige, och hundratelas chefer har utbildats för att bli bättre på att lösa sina uppgifter.

Men det är som med mycket annat, att viktiga förändringar tar tid. Vi har sett en förbättring på många områden, men vi är verkligen inte nöjda. Arbetsgivarfrågor kommer att vara viktiga även i fortsättningen, och vi ska lägga mer kraft på att verkligen vara en av vårdens allra bästa arbetsgivare. Det är ett viktigt löfte från Alliansen i den kommande valrörelsen.

Ännu en pusselbit

Ett bra exempel på hur vården utvecklas i Sverige, och i vårt landsting, beskrivs i en artikel i UNT idag. Det är Skandionkliniken, som om ganska exakt ett år kommer att ta emot sina första patienter.

Skandionkliniken är ett samarbete mellan alla landsting som driver universitetssjukhus, och ska svara för all cancerbehandling som sker den den särskilda strålterapi som ges med protoner. Jag ska inte gå in på tekniken eller behandlingen - bara konstatera att det finns goda skäl för att kliniken i ett gemensamt beslut mellan de sju landstingen förlades till Uppsala. Här finns nämligen kompetens, erfarenhet, forskning och ett välfungerande universitetssjukhus med gott rykte i svensk sjukvård.

Jag har skrivit det många gånger: jag är stolt över Akademiska sjukhuset. Jag är också väl medveten om att det alltid finns mer att göra för att sjukhuset ska bli ännu bättre, och det har jag skrivit om tidigare. Men jag tycker att det är en viktig del av det politiska ansvaret att faktiskt stå upp för vårt sjukhus och därmed för den högklassiga vård som Akademiska sjukhuset bedriver.

Det är också skälet till att Alliansen nu tar krafttag för att rusta Akademiska inför framtiden. Sex miljarder ska satsas på sex år. Åtta års ansvarsfull ekonomisk förvaltning av vårt landsting har lagt grunden för den satsningen.

Akademiska sjukhuset har debatterats flitigt under våren. Men det har inte handlar så mycket om Skandionkliniken, om att väntetiderna har blivit kortare, om att Akademiska rankas som ett av de främsta universitetssjukhusen eller om att patienternas förtroende för vården på sjukhus har stigit i vårt län.

Det är nämligen inte en bild som den politiska oppositionen är intresserade av att sätta. 

I stället har man ägnat sin kraft åt formfrågor, åt att ifrågasätta förutsättningarna att forma Framtidens Akademiska, åt formfrågor i landstingets redovisning, åt att skapa en bild av "kris i vården" och sist men inte minst åt att blunda för att väntetiderna och köerna faktiskt blir kortare.

Jag är stolt över vårt landsting. Jag är stolt över Akademiska sjukhuset, och över att Uppsala fått förtroendet att vara säte för Skandionkliniken. Men jag vill göra mer under de kommande fyra åren. Jag vill fortsätta att öka mångfalden och valfriheten, öka kvalitén i vården, stärka patienternas förtroende för vården och satsa mer på bättre hälsa och bättre vård.

I höst kan du välja mellan offensiva satsningar eller defensivt gnäll. Valet är ditt, kära väljare.

En bild baserad på fakta

Det slarvades ordentligt med fakta i den debattartikel som socialdemokraterna skrev i UNT den 18maj. Alliansen skrev till UNTs debattredaktion för att få in en replik, men den har inte publicerats. Här klarlägger jag de viktigaste felaktigheterna och hoppas nu att den fortsatta debatten vårt landsting präglas av lite mer hederlighet.

Köerna till sjukvården i vårt landsting har aldrig varit kortare än nu, faktiskt är de kortare än genomsnittet för alla landsting (se länk). Att utan jämförelser rabbla siffror kan få läget att låta allvarligt, men betydligt fler väntade på vård innan Alliansen tog ansvar för att korta väntetiderna. Vid den senaste mätningen fick mer än sju av tio sin operation eller behandling inom två månader. Arbetet med att korta köerna går också snabbare än någonsin. Sedan mätningarna startade har så många operationer aldrig utförts som under mars månad 2014.

Bristen på sjuksköterskor, särskilt med specialistutbildning, är ett nationellt problem. I Uppsala län pågår ett intensivt arbete med att rekrytera personal - och många nyanställs efter hand. En ny lönepolicy antogs 2012 och fick effekt för första gången i 2013 års lönerevision. För att öka takten i arbetet med att förbättra lönestrukturen anslås nu 30 miljoner i en särskild satsning. En plan för landstingets kompetensförsörjning fastställdes av landstingsstyrelsen i april. Landstingets produktionsstyrelse har dessutom inlett ett arbete med att se över arbetsuppgifter i vården, så att våra anställdas kompetens används rätt.

Vi vet också att de allra flesta som arbetar i vårt landsting inte delar den svartmålning som socialdemokraterna ständigt återkommer till. I den senaste medarbetarenkäten ser vi att våra anställda trivs på sin arbetsplats och ger ledarskapet gott omdöme

Landstingets ekonomi är starkare än någonsin. Det gör att Alliansen tagit initiativ till investeringar av historisk omfattning i Framtidens Akademiska. På sex år investeras sex miljarder - utan att landstinget behöver låna en enda krona. När Wennberg nyligen ställdes inför detta faktum slarvade han åter med fakta och påstod att endast den nya byggnaden för kirurgi och cancervård finansierades utan lån.

Det är däremot riktigt att ett nytt ersättningssystem tagits fram för sjukhusvården. Alliansen i hälso- och sjukvårdsstyrelsen lägger fram ett sådant förslag vid veckans sammanträde (lades alltså den 19 maj), och vi hoppas på bred samling bakom förslaget.

Socialdemokraternas ständiga försök att prata ner Akademiska sjukhuset fortsätter också. Sjukhuset utför idag mer vård än någonsin, och med större bredd och djup. Samtidigt har Alliansen, utan att skada sjukhusets ledande position, också,ökat valfriheten och mångfalden i specialistvården. När sjukhuset rankas av oberoende bedömare står sig Akademiska väl i hårdast tänkbara konkurrens.

Socialdemokraterna går uppenbart till val på att måla vårt landsting i så mörka färger som möjligt. Det är en bild som saknar stöd i den senaste årsredovisningen, i medarbetarenkäten, i den nationella patientenkäten och i vårdbarometern. Dessutom visar SKLs mätningar av väntetider i vården att köerna snabbt blir kortare. Det är dessa fakta som skrämmer socialdemokraterna och pressar dem att använda oriktiga uppgifter och falska siffror.

Det viktigaste förtroendet

I dag har Radio Uppland ett inslag om väljarnas förtroende för partierna i olika frågor. Det är ingen nyhet att vi moderater inte har det förtroende hos väljarna som vi skulle önska, när det gäller välfärdsfrågor som skola och sjukvård. Det är givetvis en viktig uppgift för oss att hitta sätt att vinna det förtroendet.

Det viktigaste är naturligtvis att människor känner förtroende för den sjukvård som landstinget ansvarar för, och det förtroendet har faktiskt ökat sedan 2007. Bilden till vänster visar hur det ser ut idag jämfört med 2006, då Alliansen fick väljarnas förtroende i landstingsvalet.

Förtroendet i vårt landsting är dessutom högre än i riket som helhet, både när det gäller vård på sjukhus och vården på vårdcentraler.

Naturligtvis är det en utveckling att vara stolt över, men vi kan för den skull inte luta oss tillbaka och vara nöjda. Det finns mycket kvar att göra, på många områden. Landstinget måste vara en attraktiv arbetsgivare, ligga i framkant när det gäller medicinsk forskning, se till att ekonomin går ihop och inte minst klara vården av de äldsta och sjukaste medborgarna. 

Det finns alltså gott om utmaningar även i framtiden. Det ska vi prata med väljarna om under den kommande valrörelsen. Då vill väljarna ha besked om alla frågor som tillsammans formar politiken i landstinget. Liksom 2006 och 2010 ser jag fram emot det mötet med vårs väljare.

På spåret

I dessa dagar är det många som har synpunkter på det svenska järnvägsnätet. Det är lätt att förstå. Ilskan och frustrationen hos de som drabbas av haveriet mellan Knivst och Märsta är minst sagt rimlig. Ett fungerande järnvägsnät är - numera - en förusättning för att mycket annat i samhället ska fungera.

Det är lätt att tro att allt har blivit sämre med den svenska järnvägen de senaste tjugo åren. Men hur ligger det egentligen till?

Jag har tittat på lite spännande fakta.

1992 utfördes 5.963 miljoner personkilometer på det svenska järnvägsnätet. Då hade resandet, räknat i antal personkilometer per invånare, sakta minskat sedan 40-talet.

Vid den tiden avreglerades trafiken på det svenska järnvägsnätet.

2013 utfördes 11.842 miljoner personkilometer på i stort sett samma svenska järnvägsnät. Även om befolkningen ökat med drygt tio procent sedan 1991, så innebär siffran en fördubbling av antalet personkilometer. Huvuddelen av denna mycket kraftiga ökning har skett i landets storstadsområden.

Det är ingen ursäkt för Trafikverket uppenbara problem med att upprätthålla tågtrafiken på landets mest trafikerade järnvägssträcka. Men det säger något om vad avregleringen har betytt för att öka resandet på järnväg.

Det fanns underhållsproblem i det svenska järnvägsnätet även på den tid då staten skötte allt. Skillnaden var att det då inte var lik många som drabbades, eftersom de flesta aldrig åkte tåg.

Alliansen har dessutom gjort historiska satsningar på att förbättra det svenska järnvägsnätet. Men underhållet har varit eftersatt ända sedan kriget. Det behövs knappast någon statistik för att återkalla minnet av 50- och 60-talens alla järnvägsnedläggningar.

Korrekt om barnmorskelöner

Upsala nya tidning har idag en ledare där man skulle kunna hålla med om resonemanget - om artikeln utgick från korrekta fakta.

I onsdagens tidning fanns en stort uppslagen artikel om konsekvenserna av bristen på barnmorskor. Till den artikeln fanns en faktaruta där det stod att medianlönen för en barnmorska är drygt 27.000 kronor. Det är en helt felaktig siffra. Landstinget kontaktade därför tidningen och påpekade hur löneläget för barnmorskor på Akademiska sjukhuset verkligen ser ut. Så här skrev presschefen för Akademiska sjukhuset till UNT.

Efter årets lönerevision är medianlönen för barnmorskor på Akademiska sjukhuset cirka 32 400 kr - inte 27 000 kr som det står i artikeln.
Spannet ligger på 29.500-40.250 kr (lägsta-högsta lön).

Jag har inte sett dagens papperstidning och vet inte (i skrivande stund) om någon rättelse har publicerats. På nätet finns den i alla fall inte just nu, även om siffran 27.400 har plockats bort i nätversionen. Däremot florerar uppgiften att medellönen skulle ligga mellan 27.000 och 28.000 kronor. Den uppgiften kommer troligen från en hemsida som bygger på frivilligt insända löneuppgifter från enstaka anställda. Siffrorna ovan kommer från landstingets lönestatistik.

Komplettering: nu har jag noterat att det på sidan två i dagens papperstidning finns en rättelse. Därmed vet ledarredaktionen rimligen om att löneläget är betydligt högre än de drygt 27.000 kronor som är mångas uppfattning. Det är alltid lättare att föra debatt om alla parter håller sig till fakta.

Åt rätt håll

Samtidgt som våra politiska motståndare fortsätter att svartmåla, så ser vi i fakta och siffror att mycket går rätt väg. Det senste exemplet är köerna och väntetiderna, som är på väg att bli allt kortare.

Om vi ser till värdena i vårdgarantin, så ligger Uppsala län nu i mitten - och har bättre värden än riksgenomsnittet i tre av de fyra saker som mäts. Det går alltså åt rätt håll med köerna och väntetiderna.

När det gäller kömiljarden, så ser det också allt bättre ut. Fyra av de senaste sex månaderna har Uppsala län fått del av kömiljarden.

Socialdemokraterna fortsätter att prata ner vårt fina landsting, både när det gäller väntetider och landstinget som arbetsgivare. det är tråkigt men förmodligen nödvändigt om de ska kunna vinna valet. Att gå så långt som att socialdemokraterna skulle erkänna att väntetiderna och köerna blir kortare, det har jag ingen anledning att vänta.

De senaste dagarnas dörrknackningar och samtal i valstugan har gjort mig än mer övertygad. Det vi behöver göra under månaderna som kommer, det är att svara på människors frågor. Genom direkta samtal med människor kan vi förklara och rätta till. För det är många missförstånd - om det inte är rena osanningar - som behöver mötas när människor ställer frågor om de politiska alternativen.

Siffertrix

Det är förstås allvarligt att 3500 människor (3574 för att vara exakt) väntar på operation eller annan åtgärd. Men av dessa 3574 har 1713, alltså hälften, väntat mindre än en månad. För att vara riktigt exakt finns det många i den kö som socialdemokraterna anger, som inte ens har fått kallelse till operationen! Det är mer korrekt att tala om de 737 patienter som väntat mer än två månader. Så långa väntetider än nämligen inte acceptabla -  men antalet som väntat så länge är nu färre än de tidigare har varit. Köerna till vården i vårt landsting sjunker snabbt.

Samma sak med de "nästan 10000" (9614 för att vara exakt) som väntar på ett första besök hos specialist. 4333 av dem har väntat i mindre än en månad, och 2042 av dem har väntat så länge som mer än två månader. Väntetiderna till första specialistbesök är ett av landstingets svåraste problem. Det är ett skäl till att Alliansen inför vårdval på området. Vårdvalet bidrar till att situationen förbättras. Att fler väntar på specialistbesök kan också ha sin förklaring; antalet läkarbesök på vårdcentralerna (som remitterar till specialistvården) har nämligen fördubblats!

Du som vill studera dessa siffror i detalj och själv dra slutsatser om köer och väntetider kan göra det här. Då kan du också jämföra Uppsala län med andra landsting och se varför socialdemokraterna ändrat sin retorik. Först hette det "sämst i landet", sedan hette det "bland se sämsta". Nu heter det "har varit sämst". Retoriken anpassar sig till den ständiga förbättring som pågår - men erkännande från oppositionen att köläget har blivit bättre är inget jag räknat med.

Jag ser ingen anledning att skönmåla situationen i vårt landsting. Men att trixa med fakta och siffror som socialdemokraterna gör är inte att ta ansvar. Alliansen fortsätter arbetet med att korta köerna, och vi berättar gärna sanningen bakom siffrorna.

Natur- och kulturmiljövård

Roligt att radion uppmärksammar det viktiga arbete som Upplamdstiftelsen utför. I det här fallet handlar det om att hålla jordbrukslandskapet öppet. Eftersom frågan varit aktuell i veckan, så finns det skäl att påpeka att det inte finns någon som helst politisk oenighet om vikten av detta arbete. De olika uppfattningarna om nivån på medlemsavgiften till Upplandsstiftelsen handlar helt och hållet om hur mycket pengar olika partier tycker att stiftelsen ska lägga på hög.

Upplandsstiftelsens medlemmar, kommunerna i länet och landstinget, ger stiftelsen så mycket pengar som den behöver för att bedriva den verksamhet som förväntas. Genom det arbetet får vi som bor och vistas i länet möjlighet till ett natur- och friluftsliv av fantastisk kvalitet. Vi som bor i länet är alltså, som skattebetalare, garanter för detta viktiga arbete.

Däremot tycker partierna i Alliansen inte att en verksamhet, som bygger på kommunernas och landstingets ansvar för verksamhetens ekonomi, måste ha ett stort eget kapital. Den långsiktiga förmågan att betala skulder kan medlemmarna ta. Därmed behöver inte en onödigt stor summa av skattebetalarnas pengar bindas i stiftelsen.

Det är tråkigt att vissa politiska partier i den frågan inte kunde hålla fast vid gjorda överenskommelser. För Upplandsstiftelsensnverksamhet betyder det ingenting. Vi som bor och vistas i länet kommer även i fortsättningen att kunna njuta av vandringsleder, öppna jordbrukslandskap och mycket annat. Garanterat.

En primärvård i toppklass

På Twitter säger Petra Vogt att hon tycker att vi ska lösa vårdkrisen med utbyggd primärvård. Det är en bra idé.

Men först kan det vara värt att fundera över om det verkligen råder kris i vården. Faktum är att fakta ofta används rätt slarvigt - vilket är trist eftersom det skapar oro. Begrepp som kris ska sparas till rätt tillfällen. Den allvarliga situationen i förlossningsvården, inte bara i vårt län, kommer dock i närheten. Men i de flesta fall fungerar vården alldeles utmärkt, och framför allt faktiskt bättre än någonsin. Jag tänkte återkomma om det i helgen.

Så var det då vår primärvård. Jag har skrivit tidigare att den för några år sedan var rejält under isen. Idag ser det annorlunda ut. Patienterna är landets näst nöjdaste enligt den nationella patientenkäten. Antalet vårdcentraler i länet har byggts ut, och läkartätheten är den fjärde högsta i landet. Det har lett till att antalet läkarbesök har fördubblats sedan Alliansen tog över 2006.

Så nog satsar vi på en utbyggd primärvård, och det har gett resultat. De goda erfarenheterna ska vi bygga vidare på. Det är bra för patienterna, men också bra för landstingets ekonomi.

Videoblogg den 8 maj

Nu gick dagens stämma med Upplandsstiftelsen inte riktigt som planerat eftersom en överenskommelse mellan Alliansen och socialdemokraterna om landstingets och kommunernas medlemsavgift inte höll. Så mycket för att göra en överenskommelse över den så kallade blockgränsen.

Dagens videoblogg den 7 maj 2014

Jag spelade in dagens videoblogg redan klockan kvart i sju i morse, på Knivsta station. Där stod jag under en dryg timme på morgonen, delade ut material och pratade med resenärer. Det är alltid mycket intressant att höra synpunkter både på tågtrafiken och på mycket annat.

Stabila finanser

Börje Wennberg (S) påstod i den TV-debatt vi hade i UNT24 att de investeringar som landstinget klarar av utan att låna endast gäller det nya huset för kirurgi och cancervård (det så kallade J-huset). Den här bilden visar att landstinget under de kommande fem åren gör investeringar för sammanlagt drygt sex miljarder kronor utan att låna en enda krona med den beräkning vi gör idag.

"J-Huset" är kostnadsberäknat till ungefär 1,8 miljarder kronor. Till det kommer alltså andra investeringar för mer än fyra miljarder som landstinget har råd med utan att låna twck vare en långsiktigt stabil ekonomi. Hur den ekonomin har byggts upp sedan 2006 kan du läsa mer om här.

Ordning och reda igen

I förra veckan kunde man studera våra politiska motståndare i närbild. Socialdemokraten Bertil Kinnunen mötte centerpartiets Johan Örjes i debatt om bussdepåerna. Debatten visar hur viktigt det är att socialdemokraternas påståenden kommer fram i ljuset och blir bemötta.

Bakgrunden till debatten är att den depå (garage, verkstad och andra funktioner) som stadstrafiken i Uppsala idag betjänas av måste flytta. Skälet är att den ligger mitt inne i centrala Uppsala, där det ska byggas bostäder, butiker och lokaler för samhällsservice. Uppsala växer som bekant, och i alla fall vi i Alliansen tycker att det är viktigt att bygga fler bostäder.

Alltså måste depån flytta. Frågan är vart. Den saken har utretts noga, varvid flera alternativ har prövats. En enig landstingsstyrelse fällde till slut avgörande: ett programarbete ska inledas inför byggande av en depå i Fyrislund. Inför detta beslut prövades, som sagt, de olika alternativa placeringarna av depån noga.

Innan spaden sätts i backen måste det givetvis göras ett noggrant förarbete. Det är det programarbetet går ut på. Programarbetet tittar både på byggteknik och ekonomi. Att yrka att sådant ska ingå i en förstudie är att slå in öppna dörrar. Eller att inte veta vad beslutet innebär.

Socialdemokraterna vill, i den här som i andra frågor, framstå som både handlingskraftiga och metodiska. Men det blir i verkligheten lite si och så med den saken.

I ett pressmeddelande kritiserar nämligen socialdemokraterna allt möjligt i den aktuella frågan. Förutom ett antal rena faktafel (se nedan), så tycks man nu vilja se en alternativ lokalisering av den depå som behöver byggas. Då hör det alltså till saken att alternativen redan har prövats. Efter den prövningen var landstingsstyrelsen enig om var programarbetet skulle hamna. Antalet alternativa yrkanden vid det sammanträdet var exakt noll stycken (protokollet hittar du här). I beslutet framgår också att ärendet återkommer till landstingsstyrelsen när den totala ekonomin och projektets miljökonsekvenser är utrett. Varför man nu sitter och vill ha tillbaka ärendet är obegripligt. Det framgår nämligen av beslutet - som alltså fattades i enighet - när och hur ärendet ska tillbaka till landstingsstyrelsen.
 

Sakfelen och oklarheterna i S pressmeddelande

Det finns inget beslut om att landstinget ska investera två miljarder i bussdepåer. Det finns poster i landstingets investeringsplan från föregående budget om att reservera 1,4 miljarder för förstudier för eventuella bussdepåer. Det är inte ordning och reda att kalla 1,4 miljarder för två. Det är heller inte ordning och reda att kalla en förstudie för ett beslut om att göra investering.
(Kommentar tillagd i efterhand: jag har sedermera förstått att socialdemokraterna tycker att den ordagranna formuleringen i pressmeddelandet "först ville landstinget invstera 2 miljarder" skall tolkas som att där även ingår den redan färdigställda och sedan länge invigda bussdepån för regionbussar i Fyrislund.
Jag lämnar till var och en att värdera om det är en förklaring som kommit till i efterhand eller om man verkligen tänkte in en depå som beslutades innan landstinget ens var helt ansvariga för kollektivtrafiken när man valde formuleringen "ville investera".

Kinnunen påstår i pressmeddelandet att "det verkar ha gått prestige i att lägga en ny bussdepå till Fyrislund". Sanningen är att inget parti i landstingsstyrelsen har uttalat sig för någon annan lokalisering än den som en enig landstingsstyrelse inledde programarbete för i oktober.

Man kan vara lite svepande i ett pressmeddelande. Men att kalla 700 miljoner för "närmare en miljard" är att vara ganska rundhänt med siffror och fakta. Och, återigen, summan finns i ett programarbete som ännu inte fastställts som beslutad investering. Än en gång uppkommer frågan om Kinnunen och hans parti inte vet skillnaden, eller om man medvetet slarvar med fakta.

Till sist
I går ville Börje Wennberg se förslag på åtgärder för att dämpa landstingets kostnadsutveckling. Visste han då att Bertil Kinnunen nyligen hade krävt "fler händer i vården" i ett pressmddelande. Har Wennberg koll på sina kollegors utspel? Och har kollegorna koll på Wennbergs? Finns det olika uppfattningar om landstingets budget i socialdemokraterna? Eller är det bara så att Kinnunen inte förstår vad "fler händer i vården" betyder för landstingets nettokostnadsutveckling?

Myterna om landstingets väntetider

Köerna är längst i landet, hette det för ett tag sedan. Nu har oppositionen under galgen tvingats moderera sina nedsättande uttalanden, senast såg jag att det hette "bland landets längsta". Hur ligger det egentligen till med den saken?

Jag brukar hänvisa - och gör det igen till SKLs webbpplats Väntetider i vården. Där finns all information den undrande kan vänta sig.

Jag har gjort några aktuella axplock. Man ska komma ihåg att Väntetider i vården är en webbplats som bygger på att landsting rapproterar in egna värden. Ibland kan inrapporteringen halta eller fördröjas en aning, vilket är synd. det försvårar ju jämförelser.

Det finns också två olika sätt att mäta väntetider och köer. Det ena är vårdgarantin (alla ska få kontakt, besök, diagnos eller behandling inom viss tid. Vårdgarantin är lagstadgad, och den som får vänta längre har rätt att söka vård någon annan stans. Det andra sättet att mäta är den så kallade kömiljarden som bygger på en överenskommelse mellan staten och landstingen.

När det gäller vårdgarantin, så mäts både primärvård och sjukhusvård. det är fyra värden som mäts.

• Telefontillgänglighet (komma fram på telefonm samma dag)
• Läkarbesök i primärvård (få en läkartid inom en vecka)
• Besök hos specialist (inom nittio dagar)
• Operation eller behandling (ochsp inom nittio dagar)

Hur hamnar då Uppsala län?
Det är lite olika - men vi är inte sämst i någon av de fyra, och det finns fler intressanta noteringar.
Beträffande telefontillgänglighet har Uppsala län landets sjätte kortaste väntetider. Det är ett resultat av hårt arbete på många håll som nu har gett resultat.
Beträffande läkarbesök ligger vi lite lägre. Men aktuella data redovisar inte alla landsting vilket gör det lite svårt att svara säkert på hur Uppsala ligger till. Däremot kan vi notera att antalet läkarbesök fördubblats i primärvården på senare år. ja, du läste rätt; antalet besök har fördubblats! de allra flesta av dessa dubbelt så många besök, 86 procent, klaras inom den tid som vårdgarantin stipulerar.
Uppsalas (enda verkligt kvarvarande) akilleshäl enligt vårdgarantin är besök i specialistvård. Enligt senaste mätning enligt vårdgarantin är vi på tjugonde plats med 86 procent. Men siffran är minst sagt svårtolkad - eftersom vi klarar de tuffare krav som kömiljarden ställer (se nedan).
Till sist har vi väntetiderna för operation eller behandling. Där har situationen tidigare varit värre - men idag ligger Uppsala ganska precis i mitten med en elfte plats. Då ska man ha i beräkningen att tre av de fyra landsting som är större än vårt placerar sig lika med eller sämre än Uppsala län.

Med andra ord; en topplacering och en i mitten. Samt två sämre placeringar där det finns orsaker att bearbeta. Och om man väger samman de olika inrapporterade resultaten (ingen absolut statistisk fullträff), så hamnar Uppsala län på en fjortonde plats. Alltså i den mellersta tredjedelen av alla landsting. Mer exakt än så är det ärligt talat vanskligt att bedöma förhållandet mellan landsting. Skillnaderna är små, inrapporteringen emellanåt brsitfällig och felkällorna många.

Den andra mätmetoden är alltså kömiljarden. den har kortare, alltså tuffare kriterier och mäter endast diagnos och behandling i sjukhusvården, men på två nivåer. Där har Uppsala län länge kommit ut sämre, men i den senaste mätningen från i mars klarade Uppsala län tre av de fyra kriterier som mäts. Hur andra landsting klarades mars månad vet vi inte än - bara att Uppsala län om man ser en längre trend absolut har förbättrat väntetiderna markant.

Köerna och väntetiderna är fortfarande för långa. Men de är kortare än de har varit, klart kortare än många tror och betydligt kortare än när den nuvarande oppositionen fick pröva sina idéer.

Dagens videoblogg den 6 maj 2014

Idag stannade jag till vid valstugan på väg från debatt i UNT24 med socialdemokraten Börje Wennberg. Jag gav besked om hur vi ska hantera Akademiska sjukhusets utmaningar. Jag frågade också Börje vad han och socialdemokraterna vill göra. Trots flera frågor kom inga svar.

Ett femtiotal vårdplatser är stängda på Akademiska sjukhuset. Det är sjukhusets allvarligaste utmaning, och den behöver lösas. Alliansen har en gemensam och enig uppfattning om hur det ska gå till. Det är viktigt att vi har hållbara och långsiktiga lösningar, och inte hamnar i kortsiktiga panikåtgärder.

Akademiska sjukhuset är ett av landets ledande universitetssjukhus. Alliansen har stärkt sjukhusets ställning och sett till så att fler patienter än någonsin får den vård de behöver. Vi ska tillsammans fortsätta och förstärka den utvecklingen. Landstingett  måste också bli en ännu bättre arbetsgivare och se till så att vi kan rekrytera och behålla den personal vi behöver.

Det arbetar vi med, senast genom att lägga en framtidsinriktad budget. Vi jobbar vidare för valseger i alla val.

Alliansbudget och videoblogg den 5 maj 2014

Varje dag fram till Europavalet kommer jag att publicera en kort videoblogg med dagsaktuella kommentarer.

Idag handlar det om Alliansens budget för landstinget. Upsala Nya Tidning, Tv4 Nyheterna och Radio Uppland har redan refererat.

Alliansen lägger en ansvarsfull budget med väl avvägda satsningar på viktiga områden. Viktigast är att landstinget tar vara på den goda ekonomi som byggts upp under senare år och arbetar vidare med att vara en attraktiv arbetsgivare.

Budgeten i sammanfattning:

-Ökade skatteintäkter med 5,3% eller 407 mkr år 2015

-Generell uppräkning till landstingets verksamheter med 2,6% under 2015

-Uppräkning på grund av ökad befolkning och ökat vårdbehov 1,2%

-Ökad finansiering av sjukhusvården (Akademiska och lasarettet i Enköping), utöver uppräkning, med 185 mkr

-Extra medel till läkemedel med 16 mkr

-Riktad satsning för att få bättre lönebildning med 30 mkr

-Fastighetsinvesteringar 2015-17 på 3,9 miljarder, utöver detta investeringar i utrustning på 1,6 miljarder

-Totalt omfattar projektet framtidens Akademiska 6,2 miljarder fram till 2020.

-Separat forskningsbudget införs. Landstinget lägger över 200 mkr av egna medel på FoU, mest i landet per invånare

Så skapas ordning och reda

Ingen har kunnat missa att ett av vårt landstings största utmaningar under det senaste åren har varit bristen på sjuksköterskor. Det är ett nationellt problem som får allvarliga följder. På Akademiska sjukhuset har en av de svåraste konsekvenserna blivit att närmare hundratalet vårdplatser som mest varit stängda. Idag har situationen förbättrats, och ett knappt femtiotal platser hålls stängda enligt senaste redovisning. Ny personal har anställts, men det tar också tid att bemanna och att ge de nyrekryterade en god introduktion.

Självklart påverkar bristen på personal och de stängda vårdplatserna sjukhusets, och därmed landstingets, ekonomi. Nu har landstinget efter åtta år med rejäla överskott goda marginaler och kan planera långsiktigt utan panikåtgärder. Att rekrytera personal och få igång verksamheten i full skala är den viktigaste uppgiften både för landstinget och för Akademiska sjukhuset.

En lång rad åtgärder pågår också för att komma tillrätta med situationen. Arbetet sker i första hand i sjukhusets ledning med stöd av tjänstemän vid landstingets ledningskontor. De politiska organ som har ansvar för frågan följer också utvecklingen nära.

Att följa utvecklingen nära innebär också att ta de politiska beslut som krävs. Från Alliansen är vi måna om att dessa beslut kar konkret effekt på verksamheten och ekonomin, och att de är väl genomarbetade när de fattas. Situationen är inte sådan att det som behövs är beslut som ser bättre ut än de verkligen är, eller beslut som snarare skapar panik och oro i organisationen.

Riktigt så tycks inte den politiska oppositionen se på saken. I stället för att lägga fokus på kloka förslag som faktiskt löser det underliggande problemet, så har partierna i opposition valt att lägga krutet på formfrågan om vem som fattar beslut om sjukhusets budget.

I sak är frågan ganska enkel. Landstingets produktionsstyrelse, som har ansvar för de olika förvaltningarna (varav Akademiska sjukhuset är en) har signalerat att de har svårt att lägga en budget som är balanserad. Landstingsstyrelsen har noterat detta. Därmed är sjukhusets kommande underskott välkänt. Landstingsstyrelsen har därefter sagt att man vill följa utvecklingen under början av året - just för att se vad personalbristen och de stängda vårdplatserna innebär - innan några korrigeringar görs av de anslag som getts till landstingets verksamhet. En av de faktorer som påverkar sjukhusets ekonomi är nämligen också hur mycket av vården som utförs för andra landsting än vårt eget.

Det som närmast väntar är den delårsrapport som avges efter slutet av april månad varje år. Då kan en noggrann uppföljning göras av det aktuella läget.

Ordning och reda i ett landsting skapas inte genom ändlösa diskussioner om formfrågor. Ordning och reda skapas genom att i lugn och ro analysera uppkomna problem och därefter lika sakligt sätta in korrekta åtgärder. Så har Alliansen arbetat sedan 2006. Det har stärkt vårt landstings ekonomi kraftigt. Det arbetet kommer Alliansen att fortsätta under åren som kommer.

Videoblogg den 3 maj 2014

Här är min första videoblogg om kampanjen inför Europavalet. Nu är det viktigt att vi alla lägger på ett kol och ser till att vinna alla val.

Besked

Jag har ägnat en stund åt att lyssna till de fyra partiledarna i Alliansen. Tillsammans har de presenterat vad Alliansen har gjort tillsammans i regeringsställning sedan 2006. Men inte nog med det. Alliansens fyra partiledare har också berättat vad de vill göra om Alliansen under ytterigare fyra år får väljarnas förtroende.

De fyra partiledarena för Alliansen regeringar tillsammans varje dag. Varje beslut och varje åtgärd kan prövas, kritiseras och granskas. Alliansen går till val på åtta år tillsammans men också på fyra år till. Tillsammans.

Något verkligt politiskt alternativ till Alliansen finns inte idag. det finns ett antal partier som ibland redovisas som olika former av majoritetskonstellationer - men det finns inga som helst besked om hur en annan politik än den som Alliansen för skulle kunna se ut.

Valet handlar därmed inte bara - som det ibland framställs - som en match om statsministerposten mellan Reinfeldt och Löfvén. Det lag som i så fall skulle ledas av Reinfeldt är nämligen väl känt, både vad gäller laguppställningen och programmet.

Det lag som skulle ledas av Löfvén - eller någon annan företrädare för ett rödgrönt parti - har däremot inte gett några besked. Inte ett enda. Vi vet inget om skattepolitik, utrikespolitik, vårdpolitik eller utbildningspolitik. Det vore inte mer än rätt emot väljarna att man faktiskt berättar vad det är man vill göra. Tillsammans.

I vart fall vore det bra om man berättade om man ville göra det tillsammans. För inte ens det har man berättat.